Tankepaus i EU
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Opinionsmätningarna efter det franska nej-et visar tydligt att de allra flesta fransmän vill fortsätta EU-projektet, men känner sig osäkra om hur. På den punkten delar de säkert både insikten om nödvändigheten av samarbete och osäkerheten om hur det nya ska se ut med många, till exempel många nordbor.
Jag deltog häromdagen i en facklig nordisk konferens i Nordnorge, med bland annat en rad islänningar och norrmän, våra grannar som står utanför EU. De är förstås lika vilsna som vi - fast många norrmän börjar ledsna på utanförskapet, där de i praktiken är med på hela marknadssamarbetet, men utan att få vara med och bestämma.
En sak framgick i alla fall klart efter dessa fackliga diskussioner: Det räcker inte med den gamla historien om EUs som fredsprojekt, och det räcker inte med en fri inre marknad. Det måste till mer som visar på vad EU-samarbetet kan åstadkomma för vanliga löntagare och arbetslösa i en globaliserad värld, där allt fler oroas av jobb som flyttar, arbetsgivare som spelar ut löntagare i olika länder emot varandra och högerkrafter som vill att EU ska apa efter den amerikanska tillväxtmodellen.
De flesta ville istället att vi ska aktivt börja föra ut och missionera om den nordiska modellen - med hög sysselsättning, jämställdhet, jämlikhet och välfärd som grund för ett samhälle, som fungerar ovanligt bra.
Problemet är bara att detta lätt kan uppfattas som lite "stöddigt". Självklart har vi på till exempel jämställdhets-, välfärds- och arbetsmarknadsområdet med mera mycket att bidra med, men vi måste också förstå att det kan vara svårt att få andra att lyssna om vi uppfattas som självgoda svenskar som börjar alla våra anföranden med: "-In Sweden we have a system&".
Det finns områden där vi behöver lära också! En facklig/politisk framtidsstrategi för globaliseringen kan inte bara bygga på att allt elände från andra kulturer ska "stoppas"!
Vi behöver aktivt lyssna på andra för att förstå hur de tänker och vara öppna för att ta till oss nya erfarenheter. Vi behöver kanske till och med ompröva en del av det vi själva gör. Vi är till exempel inte världsbäst på:
att skapa nya jobb i nya branscher,
att hantera nya former av hälsoproblem och sjukfrånvaro,
att omvandla gamla byråkratiska system till nya, mer slagkraftiga - till exempel att få ihop vård, försäkringskassa, sociala system och arbetsmarknadspolitik,
social ekonomi och löntagarägande,
att utveckla vettiga former för hushållsnära tjänster,
invandrarintegration och anti-diskrimineringslagar,
kanske inte ens på kvalitetsutveckling inom skola och vård med mera.
Om vi på ett antal områden också kan hitta bidrag från Europa som stärker vårt eget samhälle, så att vi får och inte bara ger, skulle det både stärka EUs ställning i Sverige och få andra att bli mer intresserade av samarbete med oss.