Talad radio är framtiden
Publicistklubben arrangerade i torsdags en debattkväll om Sveriges Radio. Kerstin Brunnberg från SR-ledningen hade det inte särskilt hett om öronen. Lite kritik mot att Annika Lantz har ett sound som inte sägs passa i P 1.Men typiskt nog hettade det till en aning när musiken i radion kom på tal.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är omöjligt att tillfredsställa alla smakriktningar. Alla vill ha sitt.
Mest satsar SR på att behaga de som uppskattar klassisk musik, den har ju i praktiken en helt egen kanal.
Vilket kanske är rimligt också eftersom den musiken får litet utrymme i reklamradion.
En vanlig kritik mot P 4 kommer från äldre som aldrig säger sig få sin musik spelad.
Trots att P 4 har ett uppdrag att vända sig till de äldre. Men när är man äldre? Sveriges Radio har satt gränsen vid 35 år.
De som är under 35 ska lyssna på P3. Problemet är att västvärlden bytte populärmusik för femtio år sedan.
Rockmusiken slog ut " Vad tar ni för valpen där i fönstret?" nästan över en natt.
"Jailhouse Rock" med Elvis har onekligen ett annat uttryck. Ett uttryck som de som idag är 70 år och däröver inte alls känner sig hemma i. Ännu mindre kan de uppskatta dagens popmusik med tunga drumbeats.
Dessutom gick de i skolan innan undervisning i engelska var obligatorisk. De förstår inte vad artisterna sjunger.
Därför är det inte svårt att förstå kritiken. Och nog är det lite märkligt att Evert Taube aldrig spelas i svensk radio.
Jazzvännerna har fått en halvtimma i veckan i SR Östergötland. I Titti Anderssons förmiddagsprogram spelar Nisse Sandström sin musik och presenterar den initierat. Jag bjuder härmed vännerna på den lokala P 4-kanalen på ett gratistips:
Låt den gamla svenska populärmusiken få en halvtimma i veckan! Släpp in Taube i etern!
I själva verket tyder allt på att betydelsen av musik i radio minskar för de yngre. Favoritmusiken har de i sin Mp 3-spelare.
Då slipper de riskera att få höra en låt de inte står ut med. Så gör jag själv. I mobiltelefonen har jag många timmar med musik jag gillar. Vill jag lyssna på musik är radion inget alternativ.
För mer än tio år sedan var jag i New York och besökte radiostationer och skrev en artikel i branschtidningen Resumé om den nya trenden: Talk Radio.
Musikstationerna i USA släcktes ned en efter en och ersattes av kanaler med profilerade programledare.
Det har dröjt längre än jag då trodde. Men nu är trenden här.
Den tiden är förbi när framgångsrik reklamradio bestod i att sätta på en CD-växlare med poplåtar.
Visserligen spelar svensk kommersiell radio fortfarande musik. Men det de vinner lyssnare på är den talade radion - programledarna. Rix FM har Gert Fylking. Mix Megapol marknadsför stenhårt Adam Alsing och Gry Forssell.
I Stockholm är P 1 redan den största kanalen. Tendensen är alltså tydlig. Det är den talade radion som har framtiden för sig.
Det var bara det jag ville säga.