När krisen slog till 2008 och blev som tuffast 2009 då sänktes kronans kurs mot omvärlden vilket räddade massor av exportföretag, importkonkurrerande företag, vår turistsektor och den viktiga gränshandeln. Trots egenberömmet var regeringens politik däremot mycket mindre att skryta med. Regeringen fick tidigt indikationer på att krisen skulle komma men var trots det länge helt passiv. De expansionsåtgärder som sattes in t.ex. för kommunerna pressades fram av opposition, fackliga organisationer och från kommunsektorn.
Debatt
Det som räddade svensk ekonomi var faktiskt att en majoritet av svenska folket 2003 röstade för att behålla kronan, stå fritt från EMU för att vid kriser kunna ha en egen valuta och egen penning - och finanspolitik. De ledande i nuvarande alliansregering kämpade då som djur för att avskaffa kronan och folkpartiets Jan Björklund brukar ju fortfarande närmast dagligen kräva en ny folkomröstning för att få "rätt" svar.
EMU projektet hade sin höjdpunkt då ekonomerna ansåg att växelkurser inte längre behövdes och många av Europas beslutsfattare trodde att Tysklands lönenivå och arbetsvillkor berodde på att man hade D- marken - men hej vad man bedrog sig. Nu går eftertankens kranka blekhet över världen och allt fler länder söker kopiera Kinas och Tysklands exempel med en undervärderad växelkurs för att få fart på sina ekonomier. USA står i främsta ledet liksom Japan, Brasilien och rader av snabbväxande länder. Sannolikheten för att EMU bryter ihop har ökat drastiskt.
Nu kommer också sanningens minut för svensk ekonomi. Vår krona räddade gav oss respit under superkrisfasen. Men om regeringen, näringslivet och turistbranschen fortsätter att tro att det var deras egna åtgärder som räddade oss och inte inser kronkursens betydelse då är vi illa ute. Regeringens självberöm är ytterst illavarslande, liksom te x alla dessa turistchefer som hävdar att just deras info vände turistströmmarna hit. Med en stark krona minskar nu drastiskt bokningarna i de svenska fjällen och resebyråerna rapporterar rekordintresse för utlandsresor. Exportföretagen kommer också att klämmas åt. Den tidsfrist som kronfallet gav borde ha utnyttjats till att bygga upp vår konkurrenskraft framför allt genom satsningar på utbildning av barn och vidareutbildning av arbetskraften och stora produktiva investeringar. Men det gjorde inte regeringen och nu kommer räkningen för denna passivitet.
Tillväxten kommer därför att bromsas upp, massarbetslösheten permanentas och det nya klassamhälle vi fått de senaste åren ytterligare förvärras.