Tack för förtroendet
Christer Sandberg
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man betalar och så förväntar man sig något tillbaka. Men inte genast, det är poängen, utan senare.
I framtiden. Det ligger i sakens natur att det bygger på förtroende.
Förskottsbetalning är inte så ovanligt. Det är det vanliga vid flygresor t ex.
Om researrangören går i konkurs är det inte säkert att du kommer hem som planerat.
Sånt inträffar också då och då. Att få förskott är alltså ett stort förtroende.
Taubes hyllning
Nyligen hörde jag berättelsen om hur Evert Taube fick förskott för att skriva en kantat, en hyllningsdikt, till sin förläggares födelsedag. Efter några veckor förklarade Evert att arbetet tog mycket av hans tid och att han förstås tvingats säga nej till andra uppdrag. Han behövde mer förskott.
Det gick månader och beställaren ville veta hur arbetet fortskred.
- Mycket arbete kvarstår, men om jag får mer förskott så ska jag klara det!
Så fortsatte det. Till slut var den stora dagen inne. Festen. Evert Taube reser sig upp, tar fram lutan och sjunger med känsla:
"Här kommer Gerard Bonnier och det snöar på hans hatt ..."
En av trubadurens mest kända visor. Han har bara bytt ut namnet på huvudpersonen.
Slas och Dagerman
Att storyn är sann kan jag inte lova. Däremot minns jag säkert Stig Claessons (Slas) svar på frågan om vad som inspirerade honom mest:
- Ett väll tilltaget förskott!
Alla klarar inte att förhålla sig så proffsigt till sina förskott. I förra veckan talade jag med Stig Dagermans äldste son. Ett samtal som innebar att vi kunde publicera hans fina text om Stig, precis på 50-årsdagen av författarens bortgång. Dagerman plågades av mycket. Men det tycks som om just det faktum att han levde på förskottspengar och inte klarade av att leverera plågade honom oerhört.
Så att han till slut inte såg någon annan utväg än bort från allt där i garaget.
Expressens upplaga = 0
Berättelserna antyder allvaret i ordet förskottsbetalning. Prenumeration.
Jag lovar något. Måste leva upp till det.
Som en kollega med många år på Expressen påminde om häromdagen:
När dagen gryr är kvällstidningarnas upplaga noll. De måste ropa in alla köpare varenda dag.
Vi har sålt nästan hela upplagan på förhand. Tusentals läsare som bara väntar på sin tidning, på att vi ska uppfylla vår del av avtalet. Ett avtal som bygger på förtroende. Så, tack för förtroendet. Det var bara det jag ville säga.