Det pågår ett systemskifte i vårt land. Den offentliga sektorns andel av samhällsekonomin minskar, medan kraven på sektorn ökar. Det är därför vi som ska fördela skattemedlen aldrig har riktigt lika mycket att fördela som vi känner att vi skulle behöva. Det är därför vi ständigt behöver göra hårda prioriteringar och göra nedskärningar.
De minskade resurserna till gemensamma verksamheterna är inte resultatet av naturkraft eller farsot - de är orsakade av medvetna politiska beslut! Som bekant är det med sänkta skatter man vinner enkla politiska poäng, och skattetrycket har på senare år minskat i vårt land och det finns säkert goda värden i det. Men, man glömmer lätt bort att skatter inte varit ett självändamål utan ett sätt att finansiera service och välfärd.
Eftersom de flesta medborgare ändå vill ha merparten av servicen och välfärden kvar måste den numera betalas med en större andel avgifter. Omfördelningen av resurser från den gemensamma sektorn till den privata ger många människor möjlighet att betala avgifter, men då klyftorna i samhället samtidigt växer ökar också andelen människor som inte har betalningsförmåga.
I byggandet av ett samhälle som är socialt hållbart är det därför bättre med ett system där alla efter förmåga är med och betalar för den gemensamma servicen och välfärden. Hållbarhet bygger på solidaritet och där är skattesystemet ett av de viktigaste instrumenten för att värna om att välfärden ska omfatta alla.