Sverige smyger med i militärt samarbete
Har du fått rösta om att Sverige ska ingå i det militära samarbetet i EU? Inte jag heller. Det har bara blivit så, stegvis och utan större diskussion.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
1992 beslutades att VEU - den västeuropeiska unionen, borde kunna agera militärt i de fall det handlade om humanitära uppgifter, fredsbevarande och krishanteringsuppgifter. 1999 beslutades att de delar av EU som behövs för att utföra ovan nämnda uppgifter ska inkorporeras av EU.
På toppmöten 1999 och 2000 fastslogs att VEU ska vara i stånd att inom 60 dagar sätta upp styrkor om 60 000 soldater och hålla dem i fält i upp till ett år. EU:s militärkommitté (EUMC) inrättades 2001 och består av EU-ländernas överbefälhavare. 2004 introducerades begreppet stridsgruppskapacitet. 13 stridsgrupper skulle skapas med 1500 soldater i varje och vara stridsberedda till 2007.
Sveriges bidrag heter "the Nordic Battle Group" i samarbete med Finland, Estland och Norge. Sveriges del är 1100 soldater i en mekaniserad skyttebataljon. Beträffande ledning ska Sverige samarbeta med Storbritannien. Styrkan ska kunna sättas in inom 15 dagar efter beslut och verka inom 600 mil från Bryssel d v s i Norra Afrika, Mellanöstern och västra Asien.
Av Sveriges traditionella politik med fredsbevarande insatser efter FN-sanktion finns inget kvar. Nu är det EU-intressen som gäller.
Mer än märkligt är att detta projekt "marknadsförs" av delar av den traditionella fredsrörelsen i form av Svenska Freds-och Skiljedomsföreningen och Svenska FN-förbundet.
Svensk militär är inte längre svenskt försvar ( om det nu någonsin varit det?) utan del av det internationella kapitalets intressen.
-
<span class="mr"><span class=color style='color:#BF0220;'>Inlägget</span></span>
Anders Torpel
Norrköpings Fredsförening
Anders Torpel
Norrköpings Fredsförening