Angående äldrevård och modersmål.
Jag kan inte annat än hålla med Pentti Salmenranta när han i lördagens tidning ger svar på insändaren om att all äldreomsorg bör ske på svenska eftersom vi är i Sverige.
Åsikter om att svenska är det enda som ska gälla beror oftast på myten om att Sverige var ett enspråkigt land där det bara talades svenska fram till arbetskraftsinvandringen på 50- och 60-talen. Sverige har alltid varit flerspråkigt och kommer så att förbli! I dag finns fem nationella minoritetsspråk i Sverige, som innebär att personer som har något av de språken som sitt modersmål, kan ställa vissa krav på offentliga myndigheter om att få använda sitt eget språk. Det är fråga om finska, meänkieli (tornedalsfinska), alla samiska varianter, romani chib och jiddisch.
De två språk som har en mycket lång nationell historia i Sverige är samiska och finska.
Sedan är det för mig självklart att även andra invandrade språk mycket väl kan användas av vårdpersonal när detta är till nytta för en bra vård. Precis som Pentti påpekar kan det vara så att man som äldre tappar ett språk som man lärt sig som vuxen och återvänder till sitt barndoms språk/modersmålet och om det då finns personal som kan det språket så skall det självfallet användas.
Mitt budskap till vårdpersonalen inom äldreomsorgen i Norrköping är med andra ord följande: om du kan tala en brukares modersmål - gör det i så fall. Bry dig inte om vad andra tycker om det!