Sverige diskriminerar Sverige
Vi svenskar brukar slå oss för bröstet och hävda att vi är ett av världens mest jämlika länder. Men självbilden är skev. Mycket skev. På flera fronter.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Fullbokat"
På andra ställen var det värre. Antingen fick hon till svar att det var fullbokat, att krogen var bokad för privat arrangemang eller att man inte kom in om man inte bokat bord. Men regler var tydligen tänjbara, ordentligt tänjbara. För när Expressens reporter försökte komma in på samma ställen där Ylva blivit nekad var det inga problem. Då var det varken tal om privata fester eller bordsbeställning utan istället ett glatt välkomnande.
När jag arbetade på socialdemokratiska studentförbundet gjorde SSU:s tidning Frihet en granskning av olika bostadsbolags inställning till invandrare. En del i granskningen var att låta en person med ett svenskt klingande efternamn ringa till bostadsbolaget, som jag tror låg i Sundsvall, för att söka lägenhet och låta en person med brytning och ett icke svenskt efternamn göra samma sak.
Då personen med brytning ringde till bostadsbolaget förklarade han att han skulle flytta till Sundsvall, troligen skulle få ett välbetalt jobb och att han hade goda referenser från tidigare boenden. Bostadsbolaget var tveksamt. Om han inte hade någon inkomst när han flyttade till Sundsvall skulle det bli svårt för dem att hyra ut någon lägenhet.
Ett par minuter senare ringde den svenska tjejen. Med en mycket mera "flummig" inställning. Kanske skulle hon plugga, eller jobba, hon visste inte så noga. Inkomst, det hade hon inte och inga sparade pengar. Referenser fanns det inga. Inga större problem för bostadsbolaget.
Om hon faktiskt tänkt att arbeta eller plugga när hon kom till sundsvall var det ju inga problem. Det skulle nog lösa sig och lediga lägenheter fanns det gott om.
När tidningens reporter ringde och undrade hur man kunde resonera så olika var bolaget mycket oförstående. Att det skulle handla om diskriminering var man helt främmande inför.
Vi är inte bättre i Sverige än någon annanstans. Kanske blir det till och med värre med den dubbelmoral som finns. Vi ser oss som goda och jämlika, men alla vet att så inte är fallet.
Homosexuella, kvinnor, invandrare eller någon annan grupp som inte anses tillhöra normen kan vittna om ständiga förolämpningar och trakasserier. I krogkön, på jobbet eller vid anställningsintervjuer .
Vad ska vi göra?
Och vad ska vi göra? Vi måste både lagstifta och förändra attityder. Lagstifta för att visa att samhället inte accepterar ett sådant här beteende. Lagstifta om kvotering kan vara ett sätt att få in olika typer av grupper i olika yrken. Skolan har kanske den viktigaste uppgiften när det gäller attitydförändring. Lärare måste hela tiden arbeta mot fördomar och gripa in så fort man ser tendenser till mobbing eller utfrysning.
Problemet är när det är de vuxna, som borde vara förebilder, som diskriminerar och därmed sänder signaler om vilka beteenden som är acceptabla.
<a href=mailto:kikki.goransson@folkbladet.se><FONT COLOR="#0033CC">kikki.goransson@folkbladet.se</a></FONT>