Intervjun speglar dock Borgs, moderaternas och regeringens stora problem. För Borg har balans i statsfinanserna blivit ett mål överordnat alla andra, inte ett medel. Intervjun visar att (m) inte förstår vikten av en hög investeringstakt om samhället ska utvecklas och kunna förena både ekonomiska och miljömässiga mål. Den visar total splittring mellan centrala och lokala/regionala moderater, och att finansministern helt saknar alternativ till idén om Ostlänken.
För Ostlänken är inte bara en förflugen idé från drömmande lokalpolitiker. Idén grundar sig på en analys av verkligheten som visar att nuvarande järnvägssystem är ohållbart. Det håller inte ens för dagens trafik, vilket de ständiga stoppen och förseningarna både för pendeltåg och X 2000 visar.
Bristen på spårkapacitet gör det omöjligt att expandera både den regionala pendeltågstrafiken, snabbtågstrafik till Stockholmsregionen som skulle göra det möjligt att t ex dagpendla inom en större arbetsmarknadsregion och tågtrafik till Göteborg och Skåne/Köpenhamn som skulle tillföra helt nya värden både för dem och oss.
Dagens kapacitetsbrist gör det svårt att föra över mer gods på järnväg, ett angeläget mål både för företagen och ur trafiksäkerhets- och miljösynpunkt. Det handlar också om vidare säkerhet. När vårens isländska askmoln slog ut flygtrafiken i norra Europa hade ett snabbare järnvägssystem med högre kapacitet kunnat vara ett alternativ för många resenärer som behövde ta sig mellan Sverige och kontinenten.
Därtill handlar det om långsiktigt miljötänkande. Med en snabb tågförbindelse söderut skulle flygresenärer kunna ta tåget t ex till Köpenhamn/Malmö och sedan vid behov flyga vidare därifrån, och därmed spara oändliga mängder koldioxidutsläpp.
Remissopinionen på den statliga utredningen är klart för höghastighetståg, och det finns en rad andra utredningar som visar samhällsekonomisk nytta för Ostlänken, inklusive Banverkets.
Därtill är höghastighetståg mellan de snabbt växande storstadskoncentrationerna Stockholm, Malmö/Köpenhamn och Göteborg/Oslo del av ett redan godkänt EU-projekt "Den nordiska triangeln", som innebär att EU är berett att bidra till finansieringen.
Men finansministern stöder sig på en ifrågasatt utredning och dömer ut hela projektet endast på grund av dess höga investeringskostnader. Frågorna återstår:
4 Hur vill Anders Borg och (m) då hantera problemet med bristande spårkapacitet, ständiga förseningar och trängsel på stambanan till Stockholm?
4 Hur vill de reducera flygtrafiken i södra Sverige och de långväga godstransporterna på väg, vilket är en nödvändighet om vi ska nå de klimatmål, som även regeringen ställer upp på?
4 Och varför överger regeringen den EU-överenskommelse om "Den Nordiska Triangeln" som bygger på höghastighetståg, och som en gång i tiden träffades i politisk enighet?
Anders Borg har mycket att förklara!