Svartarbete skall bekämpas med kraft
Den svenska arbetsmarknaden regleras främst av kollektivavtal mellan fria fackföreningar och privata/offentliga arbetsgivare. Modellen fungerar i huvudsak bra. Alternativet till kollektivavtal är ett helt statligt upplägg för lönebildning och arbetsvillkor. Med en sådan lösning skulle staten få en alltför dominant ställning i samhället.
Byggettan blockerar infarten för de lettiska byggnadsarbetarna som kommit till jobbet i Vaxholm där det lettiska företaget Laval un Partneris arbetsplats, det omstridda skolbygget, är försatt i blockad. I den gula skåpbilen sitter de lettiska byggarbetarna. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
EU har naturligtvis inga som helst synpunkter på de svenska kollektivavtalen som sådana. Varje medlemsland väljer sina egna modeller för reglering av arbetsmarknaden. Däremot skall och bör EU ingripa mot varje form av statligt sanktionerad diskriminering av företag och arbetstagare från andra medlemsländer som bedriver verksamhet i t ex Sverige. EU:s så kallade Utstationeringsdirektiv utgör numera svensk lag. Direktivets syfte är att motverka otillbörlig låglönekonkurrens. I regelverket ingår att det i varje land skall finnas minimilöner som gäller lika för alla företag oavsett företagets hemland. Med hänvisning till kollektivavtalet valde Sverige att inte stifta någon lag om minimilöner. Dessa skulle i stället regleras i avtalen mellan arbetsmarknadens parter.
Vaxholmskonflikten har hamnat i EU genom att Arbetsdomstolen (AD) - dit det drabbade lettiska byggföretaget stämde Byggnadsarbetareförbundet - har anhållit om ett utlåtande från EU:s domstol i saken. AD vände sig till EU eftersom de funnit ut att byggföretaget i förhandlingar med Byggnads sagt sig vara berett att betala löner i enlighet med kollektivavtalets minimilöner. Enligt AD krävde dock Byggnads att företaget i stället skulle betala genomsnittliga löner för Stockholmsområdet. På denna punkt fann inte parterna varandra. Bygget i Vaxholm sattes i blockad och det lettiska företaget fick kasta in handduken.
Svenska politiker från höger till vänster angriper nu unisont EU och kommissionären McCreevy för att lägga sig i sådant de inte har med att göra. Kritiken mot EU är i denna sak väldigt överdriven. Att Arbetsdomstolen har funnit skäl att be om ett utlåtande från EU-domstolen är helt i sin ordning. Om nu Sverige - med all rätt i mina ögon - har valt att lägga ansvaret för ickediskriminerande minimilöner hos kollektivavtalens förhandlare, så måste dessa förhandlare också visa sig vara vuxna uppgiften. Lönedumpning och svartarbete skall bekämpas med kraft. Låglönekonkurrens inom befintliga nationalstater skapar negativa utvecklingsspiraler för alla i samhället. Det är dock minst lika viktigt att motverka varje försök till diskriminering av företag/arbetskraft från andra medlemsländer.
Utlåtandet från EU-domstolen kommer att ge vägledning för AD:s slutliga domslut. För framtiden är det av stor betydelse att det skapas klarhet i frågan om vilka regler som gäller för minimilöner i Sverige.
För det svenska samhällets maktbalans och fortsatta flexibilitet är det avgjort bästa alternativet att arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal, även framgent, axlar ansvaret för lönebildningen. Varje misstanke om att kollektivavtalen används som förtäckta handelshinder gentemot omvärlden måste därför raderas ut.