Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Svårslaget rekord

Människor som är alltför endimensionella och kompromisslöst övertygade om att de har rätt bör hålla sig borta från partipolitiken. Deras aktiviteter leder bara till splittringar, avhopp, sekterism och bildandet av nya och ännu mindre partier.

Genom av manövrera ut Ebba Witt-Brattström har Gudrun Schyman förvandlat valet av "talesperson" för F! till en ren formalitet. Foto: Scanpix

Genom av manövrera ut Ebba Witt-Brattström har Gudrun Schyman förvandlat valet av "talesperson" för F! till en ren formalitet. Foto: Scanpix

Foto:

Norrköping2005-08-24 06:00
Widar Andersson <a
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Utvecklingen på den rasist- och främlingsfientliga flanken bär syn för sägen. Ett otal falanger och grupperingar bekämpar varandras "avvikelser" och ideologiska avfällighet med en sådan intensitet att de - tack och lov - nästan aldrig når fram till ordinära medborgare med sin propaganda. Inom vänstern finns liknande traditioner vilket vi nu främst kan skåda inom nuvarande vänsterpartiet.

Man förmår inte att hålla ihop. Alltmer verklighetsfrånvänt biter man sig fast vid diverse teoretiska teser medan partiet så sakta krymper. I orter som t ex Fagersta och Uddevalla funderar vänsterpartisterna på att öppna "egen butik" i nästa val medan riksdagsledamöter, partistyrelseledamöter och partisekreterare flyr fältet och söker nya politiska positioner.

Feministiskt Initiativ - F! - stod på tisdagen för ett svårslaget rekord i den här genren; partiet sprack redan innan det bildats! Ebba Witt Brattström fann - liksom ytterligare en ledamot i interimsstyrelsen - för gott att lämna styrelsen. Hon kunde inte förlika sig med att vara ett frisinnat och allmänborgerligt alibi i den i övrigt vänsteristiska profil som F! skaffat sig.

Fullblodspolitikern Gudrun Schyman stannar dock kvar. Likt Per Gahrton en gång gjorde med bildandet av miljöpartiet, är Schyman totalt fokuserad på att använda F! som en språngbräda tillbaks in i rikspolitiken som ledare för ett nytt parti. Hon är - precis som Gahrton - från barnsben och ungdomsförbund inskolad i partipolitikens hantverk och vet hur en slipsten skall dras om väljarna skall bli eggade.
Genom att manövrera ut den politiskt oerfarna Witt Brattström har Schyman förvandlat valet av "talesperson" för F! till en ren formalitet.
Schyman kommer att se till att F! valprogram kommer att vara en säljbar mix av krav och ståndpunkter. Hon förstår - vilket hon också praktiskt visat i den skickliga ytreformeringen av vänsterpartiet - att väljarna inte kommer rusande bara därför att partiprogrammet har en, för de extremt insatta, ideologiskt renlärig beskrivning av HBT - frågor eller av detaljer i feminismens historia.

Men Schyman har fler interna strider att vinna. Det är en rimlig gissning att fler avhopp kommer att offentliggöras under veckorna fram till årsmötet. Vill det sig illa för Schyman kan hon som nyvald talesperson för F! tvingas konstatera att hon visserligen vann slaget men förlorade kriget. Sätter sig bilden av F! som en tesrabblande och internbråkande lekstuga så blir det nämligen knappast några fyra procent i valet 2006.