Svår skilsmässa från kalsongerna
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det har fungerat ganska bra. Inte alltid högsta kvalitet kanske. Framför allt väldigt skiftande.
Ibland kalsonger och strumpor som varit helt ok. Och ibland plagg med besynnerlig passform av obestämbart material.
Antagligen har leverantören köpt upp olika konkursbon och skickar ut det som råkar finnas tillgängligt.
Rakhyvlarna uppfyllde verkligen kravet på att vara vassa. Så vassa att jag ofelbart skar mig vid varje rakning.
Jag ville därför avbryta abonnemanget på de farliga redskapen. Det ska gå att avbryta prenumerationen. Men det ska uppenbarligen inte vara lätt.
De här företagen tycks ha en lite annan syn på kundvård än vad vi har på Folkbladet.
Vi tar faktiskt inte 20 kr per minut i samtalskostnad när våra läsare ringer till oss.
Och vi har inte en extremt långsamt intalad telefonsvarare som överdrivet omsorgsfullt beskriver produkten, innan kunden får framföra sitt ärende. Så fungerar de här företagen. Allt för att försöka krama ut ytterligare en tjuga av kunden.
Problemet är egentligen inte produkten eller priset.
Svårigheterna kommer när du vill avbryta förhållandet. Det är svårare än att skilja sig i Iran.
Rakhyvlarna har jag nu ändå till slut lyckats bli av med. Strumporna med. Jag behövde helt enkelt inte fler.
Min garderob svämmar över av kalsonger också. Jag har minst ett dussin inplastade och oöppnade kalsingar av tvivelaktigt ursprung.
Men det tycks vara omöjligt att få kalsongkrämaren att inse att jag inte vill ha fler.
Jag ringer, skickar brev och e-post med ett och samma budskap:
- Jag har gjort slut!
Förmodligen tvingas vi gå i samtalsterapi innan det kan bli aktuellt med skilsmässa. Den här partnern accepterar helt enkelt inte nej som ett svar. Som en efterhängsen berusad vid en dansbana hänger sig uppvaktaren kvar.
- Ja men kom igen nu då, en puss kan man väl få...
När jag vägrar betala för kalsonger jag inte beställt får jag ett brev med följande budskap:
" Vi förutsätter att det handlar om glömska."
Det visar sig att Konsumentombudsmannen (KO) väl känner till beteendet. Flera företag har förbjudits att fortsätta med den oseriösa marknadsföringen, annars måste de betala en straffavgift. Det här är besläktat med det som kallas negativ säljmetod.
Den innebär att ett företag skickar en vara till någon som inte har beställt den och får mottagaren att tro att han är betalningsskyldig. Till exempel genom att helt enkelt skicka med ett inbetalningskort. Många går i den simpla fällan.
Man kan abonnera på mycket; kondomer, dammsugarpåsar och frimärken t ex. Alla företag bluffar givetvis inte.
Men en viss sund skepsis är att rekommendera. Det enda man ska prenumerera på är tidningar, gärna den här.
Det var bara det jag ville säga.