Stuprör (2): Brott och straff
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Genom de breda och generella perspektiven på missbruk och kriminalitet skapas i och för sig förutsättningar för ett allmänt engagemang i angelägna samhällsproblem. Förespråkarna för dessa stuprör befinner sig dock på ett sakligt gungfly.
Lyfter vi på locket till den ideologiska korrekthetens överbyggnad så finner vi nämligen att vare sig drogmissbruk eller kriminalitet är socialt blinda företeelser. Förvisso kan missbruksproblem drabba "vem som helst" men de som drabbas hårdast av missbruket är faktiskt de som redan från början lever närmast gatan.
Den som t ex besöker fängelser eller vårdinstitutioner för människor med missbruksproblem kommer omedelbart att finna en social skiktning bland de intagna som klart motsäger stuprörens budskap om att "alla" drabbas lika.
Dagens Nyheters ledarskribent Hanne Kjöller riktar i en pågående artikelserie i DN, stark och underbyggd kritik mot de officiella stuprörens bild av brottsligheten.
Kjöller har studerat undersökningar från SCB och rapporter från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och funnit uppgifter som solklart visar att sambanden mellan klasstillhörighet och gärningsmän/offer är mycket starka i kriminalitetens värld. Exempelvis är våldsbrottsligheten mer än tre gånger så hög i miljonprogramsförorten Botkyrka än vad den är i Danderyd - ett par mil norrut i Storstockholm.
Hon visar också att 40 % av offren och 43 % av gärningsmännen inom den anmälda våldsbrottsligheten året 1998, hade varit arbetslösa någon gång under anmälningsåret. "Detta är en klassparameter" konstaterar Kjöller helt riktigt.
De som förespråkar "alla drabbas lika"- teorierna hoppas förstås på stort genomslag och på större ideologiskt inflytande. Nackdelen är dock att den som utgår ifrån dessa stuprörs världsbild riskerar att hamna helt snett såväl i de förebyggande som i de ingripande insatserna mot kriminalitet och missbruk.
<B>Ett aktuellt exempel är de intensiva försöken att få in jämställdhetsminister Jens Orback i det ideologiska stuprör som vill försöka förklara våldet som riktas mot kvinnor med att alla män har lika skuld och ansvar för dessa brott.</B>
Stuprörets bild av orsak och verkan inom denna del av brottsligheten är naturligtvis befängd. Icke förty är risken stor att Orback och regeringen pressas in i detta stuprörs förklaringsmodell. Skulle så ske kommer dessvärre insatserna mot det vidriga kvinnovåldet att försvagas och felriktas.
Regeringens chans att skapa sig handlingsutrymme för vettiga och effektiva insatser är att medvetet och profilerat lyfta in klassperspektivet i debatten.
Sambanden mellan kön och klass är minst lika starka som dem mellan brott och klass.