Yrsa Stenius är en intellektuell och reflekterande kvinna. Vi har träffats några gånger och det intrycket har alltid förstärkts. När hon blev utsedd till Pressombudsman gladdes jag.
Därför blir jag förvånad när hon nu så totalt trampar fel i frågan om Expressens avslöjande att Jan Guillou var KGB-agent.
Stenius anser att Expressen vållat Guillou en oförsvarlig publicitetsskada. Hon påstår att valet av typsnitt indikerar att Expressen "trodde sig vara ett sensationellt avslöjande på spåren".
Jovars. Att Guillou under fem års tid var betald agent åt Sovjet är faktiskt ett sensationellt avslöjande. Och visst har det vållat honom skada. Men skadan är i högsta grad självförvållad.
Allmänhetens Pressombudsman ska precis som namnet antyder vara till för vanliga medborgare som anser sig illa behandlade av media. Formellt finns det förstås inget hinder för tunga namn inom media att klaga hos PO. Men det strider mot själva grundtanken. Offentliga personer som gett sig in leken - får leken tåla.
PO är en branschägd institution som ska se till att vi håller oss till de pressetiska reglerna. Syftet är att hålla lagstiftarna borta genom att visa att vi är självsanerande. Den som fälls ska publicera klandret och betala 30 000 kr. När PO förordar en fällning går ärendet till Pressens Opinionsnämnd PON för avgörande. Det som hänt nu är alltså att PO uppmanar PON att klandra Expressen.
Det skulle förvåna mig mycket om nämnden går på Stenius linje. Jan Guillou erkänner ju. Han överlämnade uppgifter till KGB och fick betalt för det.
Guillou själv vill få det till att det här var någon form av undersökande journalistik. Men eftersom han aldrig skrivit om det så saknar förstås den förklaringen all trovärdighet.
Yrsa Stenius lär gå mot ett nederlag i nämnden. Men det i sig måste inte innebära att hennes ställning blir ohållbar, det inträffar ibland att PO vill fälla och nämnden friar.
Föregående PO var Olle Stenholm, numera tyvärr avliden. Vi kände varandra, arbetade skuldra vid skuldra med P 4-programmet Efter Tre, där jag var producent och han programledare.
Han yrkade en gång på att Folkbladet skulle fällas. Orsaken var verkligen trivial. Vi hade förväxlat namn och bild på två personer som var med i dagens fråga. Opinionsnämnden gick emot Stenholm och friade, som väntat, Folkbladet. Då ringde Olle.
- Jag förstod att jag inte skulle få igenom en fällning, men jag tyckte du svarade mannen som klagade så snorkigt, sa han.
Det kan hända. Men något pressetiskt övertramp var det inte. Jag krävde inte Stenholms avgång. Däremot fick han kompensera oss genom att leda ett, mycket uppskattat, heldagsseminarium för redaktionen...
Alla gör vi misstag. Yrsa Stenius har ställt till det rejält för sig. Men att kräva hennes avgång kan också skada PO-ämbetet som sådant. Politikerna kan påstå att det pressetiska systemet inte fungerar.
Då kan vi få tvingande lagar som inskränker tryckfriheten. Ett värsta-fall-scenario av den här märkliga historien. Det var bara det jag ville säga.