Staten ska hålla tassarna borta
Idag samlas företrädare för riksdagspartierna för att återigen diskutera hur uppdraget och bemanningen av en eventuell granskningskommission av statens krishantering skall utformas.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<B>Palmemordets och Estoniaförlisningens efterbörd av tämligen meningslösa kommissioner och kommittéer borde dessutom stämma politikerna till eftertanke.</B>
Resultatet av "oberoende" kommissioner - om nu sådana egentligen finns vid sidan av den professionella journalistiska bevakningen - blir ofta endast debattinlägg med begränsad politisk tyngd.
Det är först när de "beroende" själva - i detta fall parlamentariker som speglar riksdagens majoritet - tar sig an de tunga frågorna som politiken verkligen kan påverkas. Naturligtvis finns det risker förknippade med konstitutionsutskottets granskning. Ansvaret vilar tungt på främst socialdemokraternas interna processer mellan utskottets ledamöter, riksdagsgruppens ledning och regeringen. Skall granskningen bli meningsfull och respektingivande krävs att socialdemokraterna i KU tillkämpar sig frihet och utrymme att i grunden sakbehandla de svåra ansvarsfrågorna.
De borgerliga partiernas märkliga krav på statligt arrangerade och "oberoende medborgarkommissioner" bör lämnas utan bifall.
Vill olika grupper av medborgare i det civila samhället själva sätta upp granskningskommissioner skall de givetvis göra det av egen kraft. Utredningar av överlevande och anhöriga, reseföretag, frivilligorganisationer och svensk/thailändska vänföreningar av olika slag kan ha stor betydelse för den medborgerliga bearbetningen av krisens individuella och kollektiva trauman.
Men det är medborgarna själva som har initiativrätten. Staten skall hålla tassarna borta.