Staten Irak - överflödig?
Irak håller på att hamna i den massmediala skuggan. Våldet har blivit så vanligt att det inte är någon nyhet längre. Typiskt nog handlar spekulationerna kring folkomröstningen om den nya författningen mest om den ska utlösa ännu mer våld, och inte så mycket vad den kan betyda för den politiska processen i landet.
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sanningen är den rakt motsatta. Konstitutionen i befintligt skick är en politisk kompromiss mellan shiaaraber och kurder, på bekostnad av de tidigare styrande sunniterna. Kompromissen innebär att kurderna, som redan styr norra Irak, ska lämnas i fred politiskt och religiöst mot att de stöder shiiternas anspråk på att få styra södra Irak i islamistisk anda. I ekonomiska termer innebär konstitutionen att kurderna får kontrollen över oljan i norr och shiiterna kontrollen över oljan i söder. Kvar åt den sunniterna i Bagdad och mellersta Irak är kontrollen över en massa sand och en smutsig flod. Och en laglöshet som de till stor del bär ansvaret för själva.
I sista stund har ockupanterna lyckats få igenom ett avtal mellan de irakiska parterna som säger att konstitutionen ska kunna omprövas av det parlament som ska väljas i december. I särskilda former, med två tredjedels majoritet och efter nya folkomröstningar. Vem tar ett sådant löfte på allvar? Och vilka signaler sänder det till irakierna när de ska rösta om konstitutionen på lördagen?
Om sunniterna sitter med Svarte Petter just nu, riskerar amerikanerna att bli förlorarna på lång sikt. Vad USA gör är att administrera tillkomsten av en islamistisk stat med nära band till Iran och en kurdisk rumpstat som man inte heller önskar. Samtidigt består våldet och oron i mellersta Irak, där huvuddelen av de amerikanska trupperna finns. På kuppen mister USA helt kontrollen över den irakiska oljan och vicepresident Cheneys gamla ruffelfirma Halliburton får se sig om efter nya jaktmarker.
Men vad som är dåliga nyheter för president Bush och hans uppbackare i USA, behöver nödvändigtvis inte vara dåliga nyheter för irakierna. Staten Irak är en skapelse av britterna under deras förra ockupationsperiod. Vanliga irakier hade inte ett dyft att säga till om, när britterna drog upp sina politiska ritningar den gången.
Vad säger att det ens är önskvärt att denna koloniala skapelse består? Varför inte låta kurder och shiiter styra sig själva? Sunniterna får försöka utveckla den region som de bebor, i stället för att förtrycka andra folk i Irak. Det blir oroligt till en början, men hur ser det ut idag? Regeringen klarar inte ens säkerheten i huvudstaden.
Däremot är det nödvändigt att ockupationen upphör, eftersom den ger näring åt våldet och terrorismen. Låt irakierna själva finna ut vad som skiljer och enar de olika grupperna åt och dra de nödvändiga slutsatserna. Politiska uppgörelser kommer att växa fram som antingen leder till att Irak bevaras som något slags federal stat, eller faller sönder i sina ursprungliga beståndsdelar.