Ständig Skär torsdag
Mona Sahlin kan bli moderaternas (här Fredrik Reinfeldt) fall än en gång, skriver Widar Andersson i dagens ledare. Foto: Henrik Montgomery/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ledare
Regeringen sammanträdde då som nu alltid på torsdagar. I anslutning till någon av påskhelgerna under oppositionsåren i början av 90-talet konstaterade Mona Sahlin att: "Regeringen firar inte som vi andra skärtorsdag en gång om året. De har skärtorsdag varje vecka, året runt."
n n Mona Sahlins ord känns oroväckande aktuella även denna påsk år 2007.
Borgerlighetens fördelningspolitiska profil börjar nämligen få en allt mer betänklig slagsida: Det är framförallt människor med pengar som gynnas. Skatter för rika och välavlönade skärs bort i rask takt. Borttagandet av förmögenhetsskatten och fastighetsskatten är solklara exempel på den borgerliga regeringens avsikter och värderingar. Den hittills största skattesänkningen, det s k jobbavdraget kostar cirka 40 miljarder kronor för staten, är också mest gynnsamt för människor med höga inkomster.
Den 1 juli i år överlämnas en ny present till pengatäta svenskar. Då införs ett skatteavdrag för hushållsnära tjänster som innebär att en familj med två, höga inkomster kan göra skatteavdrag på upp till 100 000 kronor per år tillsammans.
Mot andra delar av befolkningen använder den borgerliga regeringen sin politiska makt för att skära bort förmåner och stödjande/skyddande insatser. Stora delar av vuxenutbildningen skärs bort, arbetsmarknadsutbildningarna beskärs, avdragsrätten för fackföreningsavgifter har skurits bort, delar av statens subventioner till a-kassan har beskurits och ersättningen från a-kassan har skärts ner.
Ovanpå allt detta inför borgerligheten dessutom alltfler "raka" och höjda avgifter; förment lika för alla. Men i verkligheten har dessa "raka" avgifter en slags omvänd progressivitet. Den nya avgift på 4 500 kr/år som delvis skall ersätta fastighetsskatten är småpengar för rika villaägare men en betydande utgift för ett hushåll med normalinkomster. Höjningen av avgifter till a-kassan är mer kännbar för den lågavlönade än för den stenrike. Samma sak med den höjda bilskatten och med de höjningar av bilförsäkringen - minst 700 kronor per år - som införs den 1 juli i år.
n n Borgerlighetens skärande politik har således en mycket klar tendens. Den stora frågan är om svenska folket - där endast en liten minoritet kan betraktas som rika - i längden vill ge sitt stöd åt alliansregeringens politik? Är folk beredda att följa med Fredrik Reinfeldt till Blåkulla även vid nästa val?
Eller kommer Mona Sahlin - än en gång - lyckas att fälla en borgerlig regering efter endast en mandatperiod?