Staden med en pizzeria
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det verkar säkert för yngre läsare som om jag är ännu äldre än vad som framgår av bilden härnere. Men så var det tills alldeles helt nyligen,för bara sådär trettio år sedan.
Staten bildade efter kriget SARA-bolaget som här hade dotterbolaget ÖSARA. Östra Sveriges Allmänna Restaurang AB hade i Norrköping i många år krogarna Nordstjärnan, Druvan och Kronan. Så mycket mer fanns inte.
Några hotell med dyr matsedel. Ölsjapp där gubbar hinkade pilsner av godkänt låg alkoholhalt.
Men det var kul att vara tonåring i Norrköping,då också.
På Smyg-In spelade de bästa banden i landet och i den gamla Rialto-biografen(nuvarande Korskyrkan) var det också livemusik varje vecka.
Det fanns ett par ungdomsgårdar som erbjöd spetskvalitet i form av välkända orkestrar. Folkets Park var viktigt också ,där spelade till och med en gång Simon & Garfunkel.
Så kunde man sitta på kondis och lägga pengar i en juke-box. Dricka kaffe,the och läsk och mumsa på negerbollar.
Ungefär när min tonårstid tog slut så började lägligt nog också förändringen. Hasse Wallman stannade till i Norrköping på väg hem till Stockholm. Såg en annons,slog till och öppnade Knäppingen. Det unika med Knäppingen är att det blev landets första disco!
Det var faktiskt boxningsvärldsmästaren Ingemar Johansson som kom med idén, har Wallman berättat. Ingo hade varit i Tyskland och hade ont i huvudet efter att ha varit på ett ställe där en kille spelade hög musik från två grammofoner.
Från Knäppingen har jag många skojiga minnen,som kanske inte alla lämpar sig för tryck. Senare på 70-talet var jag med i Musikforum som arrangerade konserter där. Det var för sorgligt när stället stängdes för att bli Stadsmuseum. Vi försökte påverka, men de makthavande hade bestämt sig.
Polhammar öppnade Palace och Ambassadörs Pub på Hospitalsgatan. Man sa bara "puben",det fanns ju bara en enda. Snart öppnade också den första pizzerian, i det som nu är Filmstaden.
Blunda och se framför dig ett Norrköping med bara en enda pub och en enda pizzeria. Hamburgare fanns nu på de få gatuköken,med räksallad för de djärva. Ketchup kostade extra på en del ställen. Man drack Pucko och ingen hade någonsin hört ordet kebab.
Några ytterst få lunchrestauranger fanns det. Bara i stort sett ett par Ringbarer och God Vän. Så småningom blev det ju matställen i de köptempel,som så totalt förändrade stadsbilden.
Det här är inte en betraktelse som ska utmynna i att det var bättre förr. Tvärtom egentligen.
" Du kanske säger Norrköping, det är en jävla stad - men då har du aldrig gått på stadens Södra Promenad!"
Så skaldade Ulf Lundell. Det enda nöje han egentligen beskriver är alltså att stå utanför De Geer-skolan och kolla in snygga tjejer. Det gratisnöjet finns ju kvar för unghingstarna än idag.
Men nu erbjuder Norrköping så mycket mer. Folkbladet ska berätta om det nya Norrköping. En stad där fem tusen studerar på Campus. En stad där fler jobbar i tjänstesektorn än på fabrik. Den här tidningen ska vara bäst på att granska och analysera ett Norrköping där industriepoken tycks gå mot sitt slut.
Vi ska berätta om det lilla och det stora som sker. Vi gå ut lite lugnt idag med en lunchguide i dagens tidning. Hur många lunchställen finns det i Norrköping idag? Tillräckligt många för att vi ska kunna publicera ett test i veckan i flera år.
" Provstickan" hittar du varje tisdag på "På Gång"-sidan. I själva verket blir nu "På Gång"-sidan tillsammans med kultursidan ett helt uppslag med inriktning på lokal kultur- och nöjesbevakning. Följ mig bortåt vägen så ska du få vara med om något.