Stå upp för pressfriheten
Det är trendigt att vara för inskränkningar av tryckfriheten. En Sifoundersökning visar att många riksdagsledamöter är för begränsningar av pressens frihet. Politikerna har satt upp fingret i luften och läst av vartåt det blåser. Det finns nog tyvärr ett stöd bland allmänheten för tanken att pressfriheten är för stor.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men t ex skildringen av brottslighet är inte "värre" nu än när Clark Olofsson stod på toppen av karriären. Sanningen är att pressetiken på många sätt är bättre nu än förr. Tidigare chefredaktören för Expressen Olle Wästberg berättar om när han renoverade sommarhuset på Gotland och hittade en gammal tidning. Det var Gotlands Folkblad från 14 september 1949 som på förstasidan hade rubriken Självmordsdrama i Visby.
I texten stod bl a följande: " 25-åriga fru Berit Bengtsson och två av hennes fyra barn, 4-årige sonen Gilbert och dottern Elsie 10, månader hittades vid 18.30-tiden flytande i vattnet vid Snäckgärdsviken. Allt tyder på att det är ett självmordsdrama som utspelats. Polisen hade endast att meddela maken skräddare Stig Bengtsson om den sorgliga händelsen. Fru Bengtsson har tidigare varit nervsjuk och detta i förening med slitningar i äktenskapet har varit motivet till den förtvivlade handlingen".
Ingen svensk tidning skulle i dag komma på tanken att skriva något sådant. Men föreställningen om de hemska kvällstidningarna som bara blir "värre och värre" är stark.
Det är inne att ha den åsikten. Och med den opinionen i ryggen kan lagstiftarna inskränka tryckfriheten.
SIFO-undersökningen visar att en majoritet av riksdagsmännen vill förbjuda poliser att tala med journalister om innehållet i en förundersökning. En förkrossande majoritet av ledamöterna vill förbjuda namn och bild på den som är misstänkt innan dom har fallit. (Det skulle betyda att Kennedy-mördaren Lee Harvey Oswald fortfarande skulle vara anonym.)
n n Hoten mot pressfriheten kommer från många håll. Irans regering vill styra vad som skrivs i svenska medier så att inte islam kränks. Och många svenska politiker är med på noterna. Trettio procent av riksdagens ledamöter vill förbjuda sådant som kränker religiösa grupper. Folkbladet tryckte en av de beryktade danska Muhammed-teckningarna därför att alla skulle få se vad rabaldret gällde. Alldeles för många tycks vika sig för minsta påtryckning.
Kriminella ligor vill också styra vad som publiceras. Vilket jag blivit påtagligt medveten om. Gangsterledarna ville att jag skulle läsa vissa artiklar och uppmanade mig att skriva något liknande.
När jag läste dem förstod jag varför. Och jag kan inte dra någon annan slutsats än att hoten mot de journalisterna gått hem. Självcensur är ibland farligare än censur. Stå upp för pressfriheten.
Det var bara det jag ville säga.