Språkpolisen på utryckning
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men det är inte alltid som de arga kritikerna har rätt. Det finns en del som inte kan acceptera att språket förändras, utvecklas och lever. Det som var slarvigt språk för bara några år sedan är godkänt idag.
Vad är egentligen språkregler? Beskrivningar av hur språket skrivs och talas. Det är alltså inte så att någon uppfunnit språket och en gång för alla skrivit ner hur det ska användas. Grammatiken förhåller sig till det levande språket som kartan till verkligheten. När landskapet förändras måste kartan ritas om, ordboken måste få en omarbetad upplaga. Praktiken går före, teorin skapas därefter.
"Bebisar" är god svenska sedan många år tillbaka. I själva verket är ordet i vissa sammanhang att föredra framför, det i och för sig korrekta, "spädbarn". Ingen som upptäcker en bekant bland bilderna på de nyfödda i lördagens tidning säger:
- Titta, nu har Lisa fått ett spädbarn!
Men det händer alltså att självutnämnda språkpoliser hör av sig och vill läxa upp oss, utan att det finns fog för det.
Just diskussionen om bebisar eller spädbarn hade jag för en tid sedan med en läsare som jag hoppas fortfarande är prenumerant.
Språket berör och väcker känslor. Det var likadant när jag arbetade på Sveriges Radio. Ett påpekande som vissa ständigt återkom till var det här med tidsangivelser.
- Varför säger ni att klockan är fem, den är ju sjutton!
Då fick man försöka förklara skillnaden mellan talspråk och skriftspråk.
Sveriges Radios språkvårdare har varit noga med att försöka få medarbetarna att använda ett vårdat talspråk, inte skriftspråk. Den presentatör på Ekot som får för sig att hälsa välkommen till "sexton-fyrtiofem-Ekot" kan räkna med att bli inkallad till chefen. "Kvart-i-fem" uttalas det som med siffror skrivs 16.45.
Problemet är knappast att det språk som vi journalister använder är för ledigt. Dagens Nyheters språkvårdare Catharina Grünbaum skrev redan för tio år sedan att hon ser det som ett större problem att den ålderdomliga kanslisvenskan tränger in i tidningsprosan. Hon tycker sig till och med se hur den sipprar in i vanliga människors vardagliga tal. Grünbaum ger exemplen:
"Det var positivt att regnet kom så tidigt", sa bonden.
"Jag kom inte åt att kommunicera till Lasse att föräldramötet var inställt", urskuldade sig pappan.
"Hur ordnade du matsituationen på bara en personal", frågade förskolläraren sin kollega.
Den tidningstext som är fylld av gammalmodiga uttryck som "ty", "alldenstund", "densamme" eller "blott" riskerar att likna utredningssvenska. Det är inget att sträva efter.
Däremot ska vi förstås stava rätt. Vi har för många korrekturfel i tidningen, så ibland är det verkligen så att läsare som hör av sig har helt rätt. Alltså måste vi hitta ett sätt att få bort de förargliga felskrivningarna. Följ mig bortåt vägen så ska du få vara med om något.