Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Sport + droger = sant

Norrköping2010-02-13 04:46
Christer Sandberg, chefredaktör
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nyheten att en ung elitidrottsman från Norrköping häktats för grovt rån slog ned som en bomb. Det förefaller ju obegripligt att en lovande 21-åring med landslagsmeriter är beredd att förstöra allt genom att begå ett vansinnigt brott. Men vi kanske inte ska vara så förvånade. Att syssla med idrott innebär i sig ingen immunitet mot att bli kriminell, även om idrottsrörelsen gärna vill tro det. Idrottandet laddas med moraliska värden där de sunda idealen bland annat påstås hålla utövaren borta från alkohol och droger. Men det är tyvärr bara en myt. 21-åringen som nu åkte fast för rån har tidigare också testat positivt vid ett drogtest. Även ungdomar som idrottar knarkar och super. Det vill säga de allra flesta gör det givetvis inte alls. Men man kan anta idrottsungdomarna super ungefär lika mycket som de som spelar i rockband eller ägnar sig åt dataspel. Det finns dock studier som tyder på att idrottarna inte är som andra ungdomar. Unga idrottare super nämligen mer! Det visas i en några år gammal forskningsrapport från Malmö Högskola. Den bygger på enkäter med gymnasieelever i trettio kommuner i Sydsverige. Där slås det fast att det finns ett samband mellan idrott och alkohol. De idrottsaktiva dricker oftare, mer och i större utsträckning för att bli fulla. Inom lagsporter är det här särskilt tydligt. Detta stämmer ju också väl med vad många som varit med i en idrottsklubb kan berätta. Inte sällan var det just bland lagkamraterna man gjorde alkoholdebut. Jag minns själv en turnering där det fanns backar med starköl i omklädningsrummet, som vi skulle ha till "banketten" efteråt. Några i laget passade dock på att läska sig med ölen redan i halvtid, varvid tränaren milt leende protesterade: - Nej, inte nu grabbar, ölen ska vi ju ha ikväll! Berättelserna från småklubbars "träningsläger" i t ex Danmark är likartade och hur många som helst. Det finns de som tror, eller hoppas, att det söps värre förr. Så är det kanske också. Dessutom tror jag att det här framförallt är del av en grabbkultur. "Bajen, bärs och rakade brudar", som det heter i visdomsordet från Söder. I världseliten tycks det var mer kokain än bärs. Jag kan på rak arm komma på fler svenska idrottare än artister som har avslöjats som kokainister; Sven Nylander, Patrik Sjöberg, Mats Wilander, Björn Borg, Börje Salming... Inte så konstigt kanske. Rika ungdomar på ständig turné, där groupies och parties är vardag. Kokainet hör till bilden. Jag vänder mig alltså mot idrottsrörelsens självbild med anspråk på att vara moraliskt högstående. Främsta skälet att ägna sig åt en sport är att det är roligt. Det är sant att det också kan vara karaktärsdanande. Man kan lära sig att man orkar mer än man tror, att kämpa in i det sista. Att slita hårt tillsammans med andra, laganda. Erfarenheter som man kan ha nytta av både i privatliv och yrkesliv. Men den som inbillar sig att idrotten är fri från droger och att idrottare inte kan vara brottslingar är mycket blåögd. Det var bara det jag ville säga.
Läs mer om
Norrköping