Spännande i dagens skola
Lars Stjernkvist
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var lärorikt, imponerande, och kan jag lova, krävande. Jag har förvisso mött en och annan skjutjärnsreporter. Men ett möte med dagens skolelever kräver mer. Jag träffade först sjundeklassare, och sedan fyror och femmor. Och fick svara på allt från dödsstraff till miljön på skolgården, dessutom varvat med diverse personliga frågor om min inkomst och favoritfärg.
Jag har genom åren besökt många skolor. Och det slår mig ofta att eleverna blir allt frimodigare, kunnigare och mer engagerade. Så eleverna jag mötte i fredags är knappast unika. Nja, möjligtvis var de lite frimodigare och lite mer engagerade än vanligt. Lärarna i Navestad är kanske inte heller helt unika. Möjligtvis lite mer engagerade än genomsnittet.
När eleverna på Diamantens skola berättade om förtroendetrappan begrep jag hur man i praktisk handling kan omsätta skolans mål. De berättade målande hur de arbetar för att bli av med all mobbning och för att skapa en trivsam skola genom att steg för steg ge eleverna ett ökat ansvar och en ökad frihet.
Jag förstod att eleverna var stolta över resultatet. Liknande arbetssätt finns på massor av skolor. Så egentligen finns det väl ingen anledning att skriva om det som är ganska vanligt. Men jag gör det i alla fall. Först därför att jag med dessa rader vill tacka elever och personal för en bra dag. Sedan därför att jag tycker att det dagliga och vanliga som händer i skolan sällan kommer fram.
Bilden av dagens skola är ofta en annan. Allt som oftast får vi höra om dåliga resultat, trött personal och usel disciplin. Det är naturligtvis en bit av sanningen. Och jag begriper varför problemen och bristerna får mest uppmärksamhet. Hälsan brukar som bekant tiga still.
Men om det blir för mycket svartmålning, om inte allt det positiva också får plats, riskerar vi dra fel slutsatser.
Alla skolor har inte samma möjligheter. Barn behöver olika mycket stöd och hjälp. Skillnaderna mellan olika skolor är onekligen ett stort bekymmer. Målet måste vara att alla elever ges samma möjligheter.
Jag tycker att det är bra att elever och föräldrar kan välja skola. Men det ska inte finnas några dåliga alternativ. Det förutsätter att vi fördelar pengarna rättvist, att skolorna får stöd i förhållande till behoven.
Det är precis så vi försöker göra i Norrköping. Oavsett om dina föräldrar har en lång eller kort utbildning, varit i Sverige länge eller anlände nyligen, ska du ha samma chans.
När vi jämför skolorna ser vi att skolan delvis förmår kompensera andra orättvisor i samhället. Om vi inte gör den iakttagelsen riskerar vi självfallet tro att alla insatser är meningslösa. Men så är det alltså inte.
Det är viktigt att jämföra vad eleverna klarar i mattematik, svenska, historia och allt det andra. Men stoltheten hos några elvaåringar som visar upp sin skola och frågvisheten hos några sjundeklassare säger trots allt ännu mer.