Somliga tjänster är mer politiskt laddade än andra
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Häromdagen presenterade arbetsgivar- och intresseorganisationen Almega en undersökning som hävdade att såväl nya jobb som fräscha skatteinkomster kunde uppbringas om staten vore beredd att subventionera köp av hemnära tjänster. Undersökningens kvalité och syfte kan säkerligen diskuteras.
Sådana diskussioner pågår redan i väl uppkörda hjulspår. Regeringen, Aftonbladet och LO fnyser åt förslagen om "pigavdrag" medan borgerlighetens politiker och megafoner jublar.
<b>Att köpa funktionella hemtjänster är naturligtvis inte märkvärdigare än att till exempel köpa en reparation av sin bil, en hårklippning eller kemtvätt av sin kostym. Intensiteten i konsumenternas köp styrs av deras behov och ekonomi. Att köpa två timmars städhjälp varannan vecka åt sina gamla föräldrar är - utan subventioner och utan svartarbete - överkomligt för de flesta människor som har hyfsade inkomster och utgifter som är anpassade till inkomsterna. </b>
Runt 400 kronor i timmen ligger väl i linje med vad vi får betala på bilverkstaden eller hos frisören. Få människor väljer att använda sina pengar till konsumtion av hemnära tjänster. De som överväger att göra det har dock förmodligen redan råd att göra det i dag.
Men de flesta väljer att avstå. Skulle inköpen på den hemnära marknaden subventioneras kan vi räkna med en ökning av efterfrågan. Erfarenheterna från de så kallade ROT- avdragen visar att vi gärna låter oss påverkas av subventioner.
Trots att skatteavdraget för en bostadsrättsägare som gör en omfattande renovering i sin lägenhet på sin höjd bara är värt några tusenlappar så anpassar många människor sina köp av renoveringstjänster till de statliga rabattperioderna.
Regeringens och socialdemokratins huvudsakliga skäl för att bevilja ROT- avdrag är omsorg om skattebetalande hantverksföretags arbetstillfällen. Almegas huvudsakliga skäl för att föreslå skattesubventioner för den hemnära marknaden är omsorg om skattebetalande hemföretags arbetstillfällen.
Trots snarlikheten i tänkandet hos Almega och den socialdemokratiska regeringen så hamnar de alltså i helt olika block i frågan om den sorts hemnära tjänster som inte handlar om spikar, kakel och klinkers.
Tvättning, städning och trädgårdsskötsel är uppenbart mer politiskt laddade sysselsättningar än hamrande och spikande. Nog är det märkligt?
Marknader med låga inträdeskrav och höga arbetskostnader har alltid betydande inslag av svartarbete. Upplever man detta som ett problem torde det - kan man tycka - vara ganska lätt att komma överens om metoder som kan bidra till en minskning av svartarbetet. Men icke sa Nicke. Nog är det konstigt?