Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Sökes: Landshövding i Östergötland

Björn Eriksson slutar som landshövding under våren 2006. Spekulationerna om vem som skall efterträda honom börjar ta fart.

Tjo och tjim, allvar och lek. Landshövding Björn Eriksson har förvisso gjort sig känd i breda lager i länet. Nästa år ska han efterträdas - av vem? Det är frågan. Bilden är från föreställningen "Sköna Helena". Foto: Robert Svensson

Tjo och tjim, allvar och lek. Landshövding Björn Eriksson har förvisso gjort sig känd i breda lager i länet. Nästa år ska han efterträdas - av vem? Det är frågan. Bilden är från föreställningen "Sköna Helena". Foto: Robert Svensson

Foto:

Norrköping2005-06-17 06:00
Widar Andersson <a
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Häromdagen förde t ex Metall i Östergötland fram sin avgående ordförande Göran Johnsson som en tänkbar kandidat. Från annat håll talas om Ylva Thörn - Kommunals avgående ordförande - som en bra landshövding för länet. Även Lars Stjernkvists namn har nämnts. Åter andra ser helst att det blir en person med näringslivserfarenheter som får flytta in på Linköpings slott.

Landshövdingeposterna ingår dock i det sällsamma utnämningspussel som regeringen har exklusivt ansvar att lägga. Personer som nämns i förhandssnacket brukar mycket sällan bli aktuella. Utöver kompetens och lämplighet - som innehas av många personer - skall den som utnämns också passa in i det kvoteringssystem som omger offentliga utnämningar.
Dessutom fungerar landshövdingeposter och andra utnämningar ofta som smörjmedel i långa kedjor av politiskt nödvändiga omplaceringar.
Karin Starrin är ett bra exempel. Hon var "vanlig" riksdagsledamot för centerpartiet på Gävleborgsbänken. Efter regeringens nära samarbete med centern efter 1994 års val, uppstod ett tryck på att några centerpartister - gärna kvinnor - borde utnämnas till generaldirektörer eller landshövdingar.
Sålunda blev Karin Starrin plötsligt landshövding i Halland. För något år sedan uppstod behov av att låta Lars-Erik Lövdén lämna sin statsrådspost. Lövdén ville gärna bli landshövding just i Halland. Ett, tu, tre flyttades Karin Starrin därför till posten som generaldirektör för Tullverket.
Jag underkänner varken Starrins eller Lövdéns kompetens till höga poster i staten. Min poäng är i stället att det sällan är enbart kompetens och lämplighet som styr utnämningarna. I grunden styr politikens egna behov dessa processer.

<B>Utöver omplaceringsbehov och långa invecklade personrockader kan det t ex bedömas vara angeläget att fler kvinnor, folkpartister och/eller människor med invandrarbakgrund förlänas med offentliga ämbeten.</B>

Några av de utnämningsbara uppdragen måste också hållas lediga för att underlätta nya regeringsbildningar efter ett val.
Vinner borgarna valet är behovet störst på den socialdemokratiska sidan.
Men även efter en s-seger kan vi räkna med diverse ommöbleringar i statsrådskretsen och någon eller några av de som lämnar kan behöva en statlig reträttpost.
I jämförelse med många andra län tycker jag att Östergötland har haft tur i utnämningslotteriet. Björn Eriksson har varit synlig, lättillgänglig och ständigt närvarande på den nationella scenens debattarenor.
Vågar vi hoppas på lika stor tur nästa gång?