Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Sluta hetsjakten!

Förändringar i samhällets ålderssammansättning diskuteras flitigt och intensivt nu för tiden. Uttryck som den "demografiska bomben" och "köttberget" är välbekant för de flesta. Bilden av ett slags annalkande ålderskatastrof där i stort sett alla av oss kommer att vara pensionärer - samtidigt - har satt sig i många människors medvetande.

Skrämselpropaganda, menar Widar Andersson om den förföljelse som nuvarande och blivande pensionärer utsätts för när ålderssammansättningen diskuteras. Foto: Scanpix

Skrämselpropaganda, menar Widar Andersson om den förföljelse som nuvarande och blivande pensionärer utsätts för när ålderssammansättningen diskuteras. Foto: Scanpix

Foto:

Norrköping2005-09-08 06:00
Widar Andersson <a
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I senaste numret av PRO:s tidning "Pensionären" granskar professor Lars Tornstam katastrofteorierna om det åldrande samhällets kommande eländen. Han tar avstamp i makarna Myrdals berömda bok "Kris i befolkningsfrågan" som kom ut redan 1935. I boken varnar Myrdalx2 för att den..."växande undertaligheten av fruktsamma och arbetsföra personer och den växande övertaligheten av åldringar, kommer att lägga ett nytt och måhända oöverstigligt i vägen för varje positiv befolkningspolitik."

<B>Professor Tornstam konstaterar att Gunnar och Alva Myrdal hade fel.</B>

Förändringarna i demografin har inte vållat samhällets eller välståndets undergång. Trots detta lever således katastrofteorierna kvar även i våra dagar. Lars Tornstam anser att de som ständigt alarmerar om den kommande äldrechocken använder statistik som till hälften döljer vad som faktiskt händer med ålderssammansättningen i samhället. Den utveckling som pågår sedan ett par hundra år innebär nämligen att andelen äldre gradvis blir större samtidigt som andelen yngre minskar. När förändringen är "färdig" ungefär år 2050 kommer andelen medborgare som är 65+ att stabiliseras på cirka 23 procent av befolkningen. Vid mitten av 1800-talet utgjorde denna åldersgrupp ca 5 procent av medborgarna i Sverige. År 2050 kommer barn och unga (0-14 år) att utgöra 17 procent av befolkningen. 1750 utgjorde barn och unga 33 procent av folket.

Om 45 år kommer demografin att stabiliseras på de ovan nämnda nivåerna. Eftersom de unga blir färre samtidigt som de äldre blir fler så förändras inte andelen 15-64-åringar nämnvärt över tid. Försörjningsbördan ökar därför inte för dem som genom arbete skall försörja unga och gamla. År 1760 var 60 procent av Sveriges befolkning i åldrarna 15-64 år. Runt år 2030 kommer de arbetsföra ålderskullarna återigen att utgöra ungefär 60 procent.
Antalet unga och gamla personer som skall försörjas av varje heltidsarbetande kommer sålunda inte att öka drastiskt. 1995 säger statistiken att försörjningsansvaret för en heltidsarbetande var 1,44 personer utöver sig själv. Om tjugo år kommer försörjningsansvaret att ha växt till 1,46 personer. Ökningen utgör knappast något oöverstigligt hinder för samhällets fortlevnad...
Professor Lars Tornstams granskning av myterna runt demografin är tankeväckande och intressant. Förhoppningsvis kan hans opinionsbildning leda till att katastroflarmarna får lite mindre utrymme på samhällsarenan. Gamla och seniora medborgare har ingen som helst anledning att känna sig som en belastning i samhället. Dagens åldersförändringar är en del av en naturlig och mer än tvåhundra år gammal utveckling. Med bibehållen solidaritet och arbetsamhet är det inga större problem för samhällsorganisationen att anpassa sig till dessa förändringar.

<B>Samhället går inte under för att andelen äldre blir fler. Vänd därför katastrofteoretikerna ryggen. Gläds i stället åt allt det som en rik och lång ålderdom kan erbjuda för enskilda och för samhället i stort.</B>