Slumpen får inte avgöra
Alkoholen blir alltmer tillgänglig i samhället. Konsumtionen stiger till nya och oanade höjder. Drygt tio liter ren alkohol per person och år är den högsta nivån på ett sekel. På gott och ont påverkar alkoholen våra livsstilar.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Samtidigt är den politiska debatten om folkhälsa och sjukskrivningar märkligt befriad från länkar till alkoholen. Fyrkantigt och nyansfattigt hävdar borgerliga företrädare i partier och medier å sin sida att ohälsan till stor del är en produkt av fusk och/eller för höga ersättningar i sjukförsäkringen. På den andra sidan driver regeringen tesen att ohälsans sjukskrivningar framförallt beror på brister i arbetsmiljön och på för slapp kontroll på sjukkassekontoren.
Ingen av politikernas favoritförklaringar kan självklart avfärdas. Men de är för stereotypa och för endimensionella. Framförallt är de avfolkade. Människors liv och livsstilar - t ex alkoholvanor - finns inte med i kalkylerna. Och finns de med så är de omgivna av tabun, moralism och en ofta valhänt och ostrukturerad hälso- och sjukvårdssektor.
<B>Sveriges långa tradition av statligt styrd restriktiv alkoholpolitik har varit framgångsrik när det gäller att begränsa alkoholens tillgänglighet. Baksidan av den restriktiva hållningen till alkohol är emellertid att människor ofta har svårt att få tidig och effektiv hjälp med sina alkoholrelaterade problem.</B>
I ambitionen att pressa ner drickandet som sådant har även många människors riskbruk av alkohol pressats ut ur offentligheten. En särskild missbrukarvård/beroendevård har i och för sig byggts upp i många kommuner och landsting. Men dessa verksamheter vänder sig närmast uteslutande till människor där missbruksproblemen redan är etablerade. På de flesta håll i landet är dessutom missbrukarvården separerad från övrig hälso- och sjukvård.
Sven Andréasson är alkoholläkare. Han har forskat om alkohol i mer än tjugo år. Enligt Andréasson kan riskbruk av alkohol kopplas till ungefär 60 vanliga diagnosgrupper. De som är bärare av dessa diagnoser kommer dock mycket sällan i kontakt med den specialiserade beroendevården. De söker sig istället främst till primärvårdens mottagningar. Inom primärvården finns ingen utbredd tradition av att arbeta med riskbruk av alkohol.
Trots de etablerade kunskaperna om sambanden mellan "diffusa" sjukdomsupplevelser och den enskildes livsstil när det t ex gäller alkohol, så är det snarare slumpen än ett systematiskt folkhälsoinriktat vårdarbete, som avgör om alkoholvanorna kommer upp till diskussion vid mötet mellan patienten och vårdgivaren.
Enligt Sven Andréasson riskerar därför en stor del av behandlingsarbetet att utföras i blindo. Istället för att få professionell hjälp med sina problem kan patienterna utsättas för felbehandlingar och/eller resultatlösa sjukskrivningar. Andréasson anser att det är sjukvårdshuvudmännens ansvar att på bred front etablera ett nytt arbetssätt när det gäller riskbruk av alkohol.
<B>I morgondagens artikel avslöjar Folkbladet resultatet av en undersökning i Östergötland som på ett tydligt sätt visar hur hälso- och sjukvården lämnar många riskbrukare av alkohol i sticket.</B>