I Radio P1:s program "Skolministeriet" gjordes en jämförelse mellan Sveriges "bästa" och Sveriges "sämsta" skola. I Saltsjöbaden klarade alla elever godkänt i samtliga ämnen, i Rosengård 20 procent.
Förklaringar: högutbildade och ambitiösa föräldrar med höga krav och villaboende i Saltsjöbaden; medelårsinkomst runt en halv miljon; i Rosengård huvudsakligen invandrarbarn med lågutbildade föräldrar, slitna hyresbostäder, medelårsinkomst kring 100 000 kronor, därmed ofta hänvisade till försörjningsstöd, ingen chans att hjälpa barnen i deras lärande.
Ska vi i det jämlika (?) Sverige acceptera den orättvisan mellan invånare i olika kommuner? Ingen i programmet hävdade att rosengårdseleverna är "dummare" än Saltsjöbadens, likväl skiljer resultaten så hårresande mycket.
Saltsjöbadens sociala kostnader är försumbara, Malmös skyhöga.
Ändå vill våra skolpolitiker inte återförstatliga skolan. Hur ska man komma undan orättvisorna om inte staten "äger" skolorna och fördelar sina jämförelsevis stora resurser till kommunerna efter deras väldigt olika behov?
Den nuvarande ordningen är dessutom ekonomiskt oansvarig på sikt.
Det skulle vara intressant att veta vad det finns för nackdelar med förstatligande - sett ur de missgynnade barnens synpunkt, obs!