De egna pengarna räcker inte till allt man eventuellt skulle vilja ha, det vet vi. Varför tror en del då, att skattepengarna räcker till all service man önskar? Sällan hör man någon som menar att samhällsservicen är för bra. Sällan hör man heller någon som vill betala mer skatt, och särskilt inte om man går på det som NT:s ledarredaktion skrev en gång: "sänka skatten är alltid bra".
Jovisst, för den som är stadd vid god kassa, möjligen, vilket de flesta inte är. Trots att skatten subventionerar läkar- och tandläkarebesök tycker vi det är dyrt. Om "skattehjälpen" togs bort, vad skulle det kosta då? Skulle du ha råd? Eller vore du tvungen försaka annat du behöver?
För de fattigaste vore det oöverkomligt. De finge gå med tandvärken eller magontet - tabletter finns ofta, och det är i varje fall billigare på kort sikt. Fattiga har inte råd att tänka långsiktigt. Det är på sikt mer lönande att köpa en dyr jacka av bra kvalité än en billigare av låg, men den fattige har bara råd med den tunnaste och långsiktigt dyraste. Snart behöver han köpa en ny. Billigt blir dyrt.
Tänker jag alldeles fel när jag ängslas för, att den borgerliga skattesänkarpolitiken långsamt raserar välfärden? Att ojämlikheten ökar, att det blir mer mobbning, att sammanhållningen trasas sönder? Att det blir ett otrivsamt samhälle, där de rika lägger pengar på att bygga murar kring sina fina hus i stället för att via skatten utjämna skillnaderna - och att därmed smärtsamma och kostsamma konflikter undviks?