Hej, Henrik Lund. Tack för en klok analys av rötterna till marknadens makt över besluten. De rika ländernas människor invaggas i drömmen om ständig tillväxt och tar ofta ut framtida fröjder i förskott. Jordens krympande möjligheter känns inte som ett personligt ansvar. De politiskt ansvariga sitter nu och grälar om vi ska lösa problemen genom att bromsa eller gasa, men hittills har vi inte hört mycket om hur det ska gå till. Tänk om dom skulle resonera ihop sej om hur man ska göra båda delarna? Det går ju åt enorma resurser i onödan eller till ren skada.
Varför skriker inte ekonomerna högt mot alla felsatsningar? På detta vårt enda lilla klot använder vi t ex ofattbart mycket på krigsproduktion, mycket mer än vi någonsin får veta. Förtjänsten går till de redan rika och betalas av de mest utsatta, de som lider av både förödelse och brist på medel. Nog skulle det gå att ställa om produktion av förstörelsemedel till sånt som världen behöver och som skulle ändra utvecklingen, förändringar som skulle ge jobb och förbättringar.