Seglivad Sinatra-skröna
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ingrid Larsson, som hon heter, har den torkade nejlikan kvar.
Egentligen hade tonåriga Ingrid hoppats att få se Franks hustru, skådespelerskan Ava Gardner.
Ava Gardner var i det läget nog en större stjärna än sin make.
Idag kan det förefalla underligt.
Men Ava var ansedd som en av världens vackraste kvinnor.
Hennes kärleksförhållanden väckte större uppmärksamhet än hennes filmer. Från superstjärnan Micke Rooney till bandledaren Artie Shaw.
Och så alltså Frankie Boy.
Det spekulerades om att han skulle presentera henne från scenen. Det gjorde han nu inte vid Sverige-turnén för ett halvt sekel sedan. Paret grälade sig igenom Sverige på olika hotell.
<b>Mörk folkpark</b>
Just detta är bakgrunden till en skröna som dokumentärfilmaren också var inne på att skildra. Berättelsen om att Frank Sinatra kördes till fel park när han efter framträdandet i Finspång, samma kväll, skulle sjunga i Norrköping.
Det är verkligen en bra story. Men jag var tvungen att ringa till Olle Häger och säga att den inte är sann. Här är den i alla fall:
Efter showen i Finspång, som kom att beskrivas som ett fiasko, skulle Frank till Norrköpings Folkets Park. Ava och Frank tar in på Standard Hotel, nuvarande Renströmmen.
Sångaren ska genast köras till sitt framträdande.
Turnéchaffisen frågar om vägen och blir då visad till Folkparken.
Där är det förstås mörkt och tyst. Man hittar faktiskt en liten scen i den mörka parken.
Sinatra får då ett nervsammanbrott.
Först Finspång - och nu detta. En mörk park och inte en enda människa som vill lyssna på "Rösten"! Kraftigt försenad kommer han ändå till Folkets Park och där väntar några tusen entusiastiska fans.
<b>En nödlögn</b>
I mitten av 1980-talet sökte jag upp Folke Wennström som var föreståndare för Folkets Park när Frank kom till stan.
Jag ville göra ett reportage om Sinatras besök.
Och förstås skildra den legendariska felkörningen.
Folke sätter sig tillrätta i favoritfåtöljen. Så ser jag plötsligt något som blänker till i gubbens ögon.
- Det var jag som hittade på alltihop!
Till skillnad mot Finspång var det publiksuccé i Norrköping.
Tjockt med folk. Men ingen Sinatra. Det börjar bli oroligt bland publiken.
Folke Wennström skickar en kille till Standard. Han hittar sångaren i restaurangen i ett högljutt gräl med Ava.
Förslaget om skjuts till parken avvisas.
- Ser ni inte att jag är inbegripen i ett viktigt samtal med min hustru?!
(Man ska då minnas att det här är samma person som senare hade den här skylten utanför sin villa i Palm Springs:
" Bry er inte om hunden. Varning för ägaren.")
Folke Wennström får rapporten och inser att läget är akut.
Han har nu några tusen besvikna norrköpingsbor framför sig.
Klockan är halv elva på kvällen den 30 maj 1953.
Det är då Folke går fram till mikrofonen och drar till med nödlögnen som tycks leva än idag.
Storyn om förväxlingen - Folkparken och Folkets Park - väcker munterhet bland publiken.
Till sist kommer Frank till parken och gör inget dåligt jobb.
Efter varje sång står Folke med en kopp te till sångaren som var förkyld under hela Sverige-turnén.
<b>Fel i uppslagsboken</b>
Som exempel på vikten av källforskning är den här historien belysande. Folke Wennströms nödlögn finns i uppslagsböcker - som sanningen. Det går några år. Så är huvudpersonerna borta.
Folke är borta. Frank är borta.
Francis Albert Sinatra var 37 år 1953.
Invandrarpojken som vägrade att ändra sitt släktnamn.
Managern ville skaffa honom ett fungerande artistnamn. No fkn way.
- Det som bestämt mycket av mitt liv är att jag har ett efternamn som slutar på en vokal, sa han.
Sinatra växte upp i New Jersey, där de flesta var av irländsk eller tysk härkomst.
Lägst på skalan fanns italienarna.
Vad den frusna publiken i Finspång och Norrköping inte visste var att han då var på väg att göra en lysande come back. För femtio år sedan var Sinatra en dalande stjärna.
Därav folkparksturnén i Sverige såklart.
Men han hade just då skrivit kontrakt för rollen i "Härifrån till evigheten". En roll han fick en Oscar för. I "Gudfadern" finns en skildring av hur han fick jobbet.
Men det är en skröna. En påhittad historia.
Precis som med berättelsen om felkörningen i Norrköping.
Allt som står skrivet svart på vitt är inte sant. Det var bara det jag ville säga.
<a href=mailto:christer.sandberg@folkbladet.se><FONT COLOR="#0033CC">christer.sandberg@folkbladet.se</a></FONT>