Margareta Borggren (s) skrev den 11 juni att Sverigedemokraterna är en fara för kulturen och motiverar detta med att vi vill lägga ner teatrar, museer, orkestrar och bibliotek samt att vi vill bestämma vad som är svenskt och vad som över huvudtaget är kultur. Det är dock vare sig en ärlig eller korrekt beskrivning av vår politik.
I vårt budgetförslag dras de generella anslagen till teater- och orkesterverksamheter ned med 300 miljoner kronor, av de totalt cirka 812 miljoner kronorna som anslås av regeringen.
Men samtidigt som vi minskar de generella anslagen så anslår vi även 500 miljoner kronor årligen för en specifik statlig kultursatsning, med syftet att uppvärdera den svenska kulturen inom bl a litteratur, musik och scenkonst. Dessutom vill vi även satsa på kulturarvsturism.
Totalt ökar vi de statliga anslagen till kultursektorn, om än med en viss ökad styrning jämfört med dagens kulturpolitik.
Det är en styrning vi i högsta grad anser vara nödvändig. Inte bara för att undlåta att skattepengar riskerar att gå till kulturyttringar vars primära syfte är att chockera, uppröra eller provocera - utan inte minst för att också motverka den mångkulturella samhällsordningen där invandrarna vare sig förutsätts eller får tillräckliga krav ställda på sig att anpassa sig till majoritetssamhället.
Vår kulturpolitik tar med andra ord helt enkelt utgångspunkt dels i att stärka sammanhållningen i samhället, och dels i att stimulera kulturverksamheterna att öka inriktningen mot ett kulturellt ändamål som står i en rimligare proportion till det folkliga och gemensamma intresset. Givetvis utan att lägga ner bibliotek eller att över huvudtaget bestämma vad som är kultur i sig.