Sahlin sitter på flera krutdurkar
Mona Sahlin är regeringens nya "miljö- och samhällsbyggarminister". Hennes uppdrag är kopplat till visionen om det s.k. Gröna folkhemmet som Göran Persson lanserade för några år sedan. Skall Sahlin ha någon som helst chans att bli framgångsrik på sin nya statsrådspost så kommer hon att behöva aktivt stöd från flera regeringskollegor och från viktiga aktörer i bygg- och energiindustrin.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mona Sahlin var tidigare ansvarig för integrationspolitiken. I Ekoredaktionens lördagsintervju tillstod hon att hon inte lyckats särskilt väl på denna post. Integrationsområdet spänner också det över flera olika departement. För att ett statsråd skall krönas med framgång som integrationsminister i Sverige krävs t ex att arbetslösheten bland invandrare sjunker drastiskt och att boendesegregationen minskar påtagligt. Skall något sådant inträffa krävs en stor reformering av invandrarpolitiken. Mona Sahlin har under många år pratat om dessa stora reformer. Hon har bl a talat för att deltagande i arbetslivet skall vara den främsta integrationsskapande kraften i samhället.
Uppenbart har Sahlin inte fått något stöd inom regeringen för en sådan omläggning av politiken. Bidragsinkomster är därför fortfarande en av de mest dominerande försörjningskällorna för breda invandrargrupper. Därför blev det mest prat och mindre verkstad för Mona i rollen som integrationsminister.
Sahlin sitter på många krutdurkar i sitt nya uppdrag. Frågan om kärnkraftens roll för den fortsatta energiförsörjningen är såväl bokstavligt och bildligt talat, definitivt ett av Sahlins mer explosiva ämnen.
Kärnkraftens beroende av ändliga råvaror, problemen med slutförvaringen av det utbrända uranet och risken för olyckor av katastrofkaraktär innebär att kärnkraften inte är någon given höjdare i ett mer grönt samhälles energipolitik. Å andra sidan är det ju omöjligt att seriöst häva framgångar för det Gröna folkhemmet om förtida avveckling av kärnkraftsaggregat måste kompenseras med mer kol - och oljeberoende energiproduktion.
Dagens stora miljöproblem torde vara industrins och bilismens produktion av växthusgaser som bidrar till jordens uppvärmning. Kärnkraften är i detta sammanhang en Mr nice guy. Att ersätta energi från nedlagda kärnkraftsaggregat med energi från kol - och oljeeldade kraftverk är därför ingen höjdare för den som vill begränsa växthuseffektens tillväxt i vår atmosfär.
Kärnkraftens övriga risker och nackdelar är dock av den karaktären att ingen ansvarig regering kan blunda för avigsidorna.
Skall Mona Sahlin bli lyckosam som grön samhällsbyggare måste hon därför få uppbackning av den nye näringsministern Thomas Östros och av statsministern i egen hög person. Kärnkraftens avveckling måste ledas av sunt förnuft. Den tekniska utvecklingen inom energi - och miljöområdet är stark och löftesrik. Under de närmaste decennierna kommer vi att få se stora framsteg inom bl a sol - och vindenergin. Den oljeberoende förbränningsmotorn kommer likaså att steg för steg ersättas av motorer med avsevärt lägre miljöpåverkan än dagens. Det finns således skäl för viss optimism. Steg för steg kommer det att bli möjligt att mönstra ut såväl kol - och oljekraftverk som kärnkraftsverk från alltfler av världens länder.
Men det nya och mer långsiktigt hållbara samhället får inte byggas på lösan grund. Mona Sahlin måste därför ges ett brett mandat och gediget stöd för att kunna samverka med olika delar av industrin. Inte minst viktigt är det att den gradvisa omställningen av samhället kan ske under förtroendefulla samarbetsformer med de delar av industrin som är väldigt elintensiva. Beskattning och eller ransonering får t ex inte utformas på ett sådant sätt att dessa industrier tvingas på flykt från Sverige.
Sans och balans leder oftast till de bästa resultaten.