Dottern berättar att hon överväger att rösta på Feministiskt Initiativ. Hon har varit med i SSU och i något val röstat på Miljöpartiet. Blockpolitiskt är hon alltså avgjort röd-grön. Jag påpekar det självklara:
- Men om FI inte kommer in i riksdagen, vilket faktiskt inget tyder på, så är ju din röst bortkastad!
Det finns givetvis invändningar mot ett sådant resonemang. I en demokrati är inga röster bortkastade, sägs det ibland.. Man ska väl rösta efter övertygelse.
Feministiskt Initiativ gör ett kanonval om partiet får två procent. Det skulle vara en påtryckning på de andra partierna att ta den här frågan på allvar. Något tycks vara på gång här, skulle partistrategerna resonera.
Och strax skulle de komma med förslag för att blidka den opinion som förefaller växa. Så fungerar det i partipolitiken.
Det är ju därför Folkpartiet då och då kommer med utspel som förväntas locka väljare som lutar åt Sverigedemokraterna. Kanske kan man vinna över några SD-röster på det sättet.
Så visst kan även ett parti utanför riksdagen påverka politiken. Men det här är såklart ett dilemma för många som funderar på att rösta på Feministiskt Initiativ.
En hel del är antagligen som min dotter, de skulle rösta rödgrönt om inte FI fanns. Deras röster kan alltså avgöra valet till Fredrik Reinfeldts fördel. Så jämnt kan ju valet bli.
Jag har ett förslag på hur problemet kan lösas. Man skulle kunna kryssa i ett andra handsval. "Om det parti jag röstar på inte kommer in i riksdagen så vill jag att min röst tillfaller X-partiet."
Det skulle definitivt öka intresset för småpartier. Plötsligt skulle det ju inte längre finnas några bortkastade röster. Fler skulle våga rösta efter sin uppfattning. En cyniker jag känner påpekar:
- Då skulle de stora partierna genast skaffa farmarklubbar för att fånga upp alla opinioner; "hundägarpartiet", "fjällvandrarpartiet", du skulle få hela skalan!
Men det kanske skulle pigga upp debatten också i så fall. Vi skulle förstås få vänta lite på det slutgiltiga resultatet. " Nu ska andra handsrösterna räknas."
För övrigt har jag, sedan länge, svårt för Gudrun Schyman. Och jag menar att hon gjorde bort sig rejält i Almedalen när hon lade 100 tusen på grillen.
Hon hävdar ju att hon fick mer uppmärksamhet på det sättet än genom en halvsidas annons i kvällspressen, till samma kostnad. Gudrun gillar att stjäla föreställningen. Men gick budskapet fram?
Jag vet att vi var många som associerade till scenen i " Den enfaldige mördaren". Stellan Skarsgårds torpare kommer på självaste julafton för att betala arrendet, en hundralapp. Annars blir han vräkt.
Hasse Alfredsons grymme godsägare slänger hundralappen i öppna spisen och säger:
- Inte betyder en sån här struntsumma något för mig. Men principerna gör det!
Att slänga pengar på elden är ett hån mot de som faktiskt skulle behöva dem. Att slänga bort rösten på Schyman må vara ett alternativ för min kära dotter - men inte för mig.
Det var bara det jag ville säga.