Valresultatet 2010 visar med all önskvärd tydlighet att vad Socialdemokratin minst av allt behöver är mera vänsterpolitik. Men denna insikt har självklart Håkan Juholt, som är en erfaren och skicklig politiker.
Genom de båda valförlusterna 2006 och 2010 gjorde Socialdemokraterna sina sämsta val sedan 1914. I sitt tal inför socialdemokratiska partiets förtroenderåd i december var den avgående partiledaren Mona Sahlin mycket självkritisk. Hon karaktäriserade den politik som presenterades av de rödgröna partierna under valrörelsen 2010 som helt "felaktig". Samarbetet med Vänsterpartiet var ett allvarligt misslyckande, som starkt bidrog till valförlusten. Och stämpeln som ett bidragsparti var helt förödande.
Sahlin efterlyste en dramatisk omläggning av Socialdemokraternas framtida politik. Hon tog som exempel a-kassan, som i framtiden enbart bör fungera som en omställningsförsäkring med en bortre parentes.
Många partier i kris har sneglat på omvandlingen av Labourpartiet i Storbritannien på 1990-talet. New Labour lyckades på ett skickligt sätt ta över flera frågor som traditionellt hörde hemma inom de konservativas domäner. Partiet erövrade regeringsmakten i parlamentsvalet 1997 och Tony Blair lyckades med den historiska bedriften att leverera tre valsegrar i följd.
En av de helt avgörande frågorna för den nye S-ledaren är vem han väljer som partiets ekonomisk-politiska talesperson. En viktig lärdom av New Labours stora framgångar är vikten av ordning och reda i statens finanser. Detta kunde inte den tidigare finansministern och Tony Blairs efterträdare Gordon Brown uppvisa i parlamentsvalet 2010. Resultatet blev att Labour förlorade regeringsmakten.
Mona Sahlins ville genom sitt tal inför förtroenderådet likt Tony Blair på 1990-talet vrida den socialdemokratiska politiken mot mitten. Detta är en rimlig slutsats efter höstens valförlust. En Socialdemokrati i nära samarbete med Vänsterpartiet är chanslös. Att återerövra regeringsmakten förutsätter en kraftig återhämtning i storstäderna och inom den hälft av svenska folket som arbetar. Endast 22 procent av dem som arbetar röstade i höstens val på Socialdemokraterna. Då duger det inte att komma med förslag om höjd inkomstskatt, höjd bensinskatt, ett återinförande av förmögenhetsskatten, och ett avskaffande av rutavdraget, som är särskilt populärt i storstäderna.
Den avgående partiledaren Mona Sahlin uttrycker nu helt andra åsikter än under valrörelsen - det är sant, men hon är på rätt väg. Om Socialdemokraterna ska ha någon chans att inta en ledande roll i framtiden, då måste det till radikala förändringar. Det är därför hög tid att forma en politik för "De Nya Socialdemokraterna" - med Tony Blair som förebild.