Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Rymlingen som ringde

I förra veckan rymde en anhållen man från arresten i Norrköping. Det är en intressant och lite märklig nyhet. Något som inte ska kunna hända. På Folkbladet var vi nöjda med att vara först med nyheten. Det skulle bli ännu märkligare.

Norrköping2006-06-14 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Dagen därpå ringde nämligen rymlingen själv upp tidningen. Berättade hur han bar sig åt för att rymma och varför.
- Jag vill mycket hellre få vård än att bli inspärrad, sa han.
Många inser säkert att det här är av allmänintresse. Huvudpersonen får ge sin version.
Men vi diskuterade det lämpliga i den här publiceringen. Nog finns det skäl att reflektera.
Kan tidningen har gjort sig skyldig till "skyddande av brottsling"?
Det är ändå uteslutet eftersom en anhållen i lagens mening inte är en brottsling. Än så länge är han ju bara misstänkt.
Men det finns ett annat lagrum: " Främjande av flykt".
Den som hjälper någon att fly begår ett brott.
Man får inte hjälpa rymlingen genom att t ex ställa en bil, eller ens en cykel, utanför kåken.
Däremot är det faktiskt inget brott att låta en rymling sova över på soffan.
Lagstiftaren anser att det krävs mer för att ha "främjat flykt".
Det finns alltså inget krav på att man måste tala om var en rymling befinner sig, även om man råkar veta det.
Man får inte vilseleda polisen. Men man måste inte nödvändigtvis ringa och berätta.
En journalist kan därför intervjua en fånge på rymmen. Eller en utvisningshotad asylsökande på ett gömställe.
Och journalisten måste inte berätta för polisen var mötet ägt rum.
Jag tror att det här rör vid en viktig punkt i det fria samhället.
Alternativet vet vi: Angivarsamhället. Det totalitära. Polisstaten.
Det sägs ibland att det är bevisat att högre straff inte leder till minskad brottslighet.
Länder som har dödsstraff har ju inte färre svåra brott, snarare tvärtom tycks det.
Men jag menar att det argumentet missar poängen.
Frågan om dödsstraff eller ej, polisstat eller ej, är inte en fråga om effektivitet - utan om människosyn.
I själva verket kan nog hårda straff göra skillnad. Om de är tillräckligt hårda.
När kommunisterna tog makten i Kina 1949 fanns det tjugo miljoner opiumrökare i landet.
På tre år hade man kommit tillrätta med problemet. Huvudsakligen genom nackskott.
Just kommunistregimer har alltid haft stenhårda straff. De finner stöd för det i urkunderna.
Karl Marx tycks inte se något människovärde hos "trasproletariatet".
Kanske var kriminaliteten jämförelsevis låg bakom järnridån.
Även om så vore är det ointressant. Frågan är ju vilket samhälle vi vill leva i.
Jag väljer ett fritt samhälle där vi inte måste tjalla på släktingen, grannen eller arbetskamraten.
Där staten inte hur som helst kan rigga upp mikrofoner och avlyssna telefoner.
Där rymlingen kan ringa till tidningen. Det var bara det jag ville säga.
-
<a href="mailto:christer.sandberg@folkbladet.se"></a>
<img src="http://www.folkbladet.se/Upload_Images/Ledare-insandare/christersandbergny.jpg" width="94" height="110" border="0"><a href="mailto:christer.sandberg@folkbladet.se">
<span class=color style='color:#BF1229;'>Chefredaktör
Christer Sandberg<br>011-200 401</a></span>
Läs mer om