Risk för förlamat EU
Idag inleder EU förhandlingar med Turkiet om landets eventuella och framtida medlemskap i unionen. Storbritannien är ordförandeland i EU denna höst. Premiärminister Tony Blair har drivit på för att kunna starta förhandlingarna. Motståndet mot Turkiet har varit och är stort i de allra flesta av unionens medlemsländer.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Högerpolitiker i de båda länderna kampanjar intensivt mot ett turkiskt medlemskap. I sin agitation fiskar de oblygt i de grumliga och nattståndna vatten där misstänksamheten och rädslan mot utlänningar i allmänhet och muslimer i synnerhet är som störst. Samtidigt visar politiska ledare i Tyskland och Frankrike en oroande handlingsförlamning inför den globala ekonomins krav på anpassning och utveckling.
Ländernas ekonomier har gått mer eller mindre i stå, vilket påverkar alla EU-medlemmars ekonomi negativt. Den ekonomiska protektionismen i Tyskland och Frankrike är ett stort problem för EU.
<B>Den så kallade Lissabonstrategins målsättningar om ett Europa i världstopp när det gäller ekonomisk, social och grön konkurrenskraft och hållbarhet, riskerar att falla platt till marken. Motståndet mot Turkiets medlemskap är en kulturell och politisk spegel av tyskars och fransmäns ekonomiska självgodhet och självcentrering.</B>
World economic forum rangordnar regelbundet världens länder efter den konkurrens- och utvecklingskraft som nationerna uppvisar. Förra veckan presenterades en lista där Sverige, Finland och USA låg i topp. Den svenska modellen av frihandel, öppen konkurrens och skattefinansierad fördelningspolitik klarar sig således mycket bra på världsmarknaden. För att behålla vår position och därmed våra möjligheter till välfärd och välstånd är det av stor betydelse att Tyskland och Frankrike inte tillåts blockera en fortsatt utveckling av öppenhet och konkurrens inom EU.
Ett framtida turkiskt medlemskap i unionen är ett viktigt steg mot ett mer dynamiskt EU. Landet är stort, folktätt och utvecklingshungrigt. Tillsammans med länderna Polen, Spanien och Storbritannien kan Turkiet i en framtid skapa en motvikt mot den tysk -franska maktaxeln i Europa. Unionen står vid ett slags vägskäl. Under de kommande åren kommer det att avgöras vilken väg som EU väljer.
Förhoppningsvis ansluter sig Tyskland och Frankrike till de mer dynamiska ländernas krets och agenda. Fortsatt konservatism och inåtvändhet i EU: s stora grundarstater kan få förödande konsekvenser. Den svenska regeringen bör göra vad den kan för att öka på trycket för förnyelse och förändring.