Ben Alis 23-åriga styre i Tunisien är över. De modiga demonstranter som trotsat regimens brutalitet och riskerat sina liv för demokratiska fri- och rättigheter lyckades och hyllas nu världen över.
Sveriges utrikesminister Carl Bildt är inte sämre utan säger till TT: "en regim som har varit alltför auktoritär och alltför repressiv har skapat denna situation" och tillägger att Sverige och EU bör titta på möjligheter att hjälpa till för att konsolidera såväl demokratin som ekonomin. Allt detta är bra och goda nyheter för världen och varje demokrat.
Debatt
Presidenten Ben Ali kom till makten genom en statskupp och även om hans ställning bekräftats genom "val" där han fått över 90 procent av rösterna så har dessa fördömts av omvärlden och oppositionen har haft mycket små möjligheter att verka, förutom från fängelsecellen.
Trots detta är svenskt stöd till Tunisien knappast något nytt. Vad har då svenska staten bedömt att denna auktoritära regim behövt? Jo, krigsmateriel, bland annat Luftvärnsroboten Robot 70.
Tunisien är inte den enda diktaturen Sverige säljer vapen till. Värdet av krigsmaterielexporten till diktaturer översteg 2009 1 500 miljoner och gick till Förenade Arabemiraten, Kazakstan, Oman, Pakistan, Saudiarabien, Tunisien och Bahrain.
Är det verkligen dessa länder den svenska regeringen ser som förebilder och lämpliga att sälja krigsmateriel till?
Det duger inte längre att ha dubbla budskap i utrikespolitiken, att å ena sidan hylla demokrati och störtandet av diktatorer, men å andra sidan förse dessa diktatorer med vapen som de kan använda mot den egna befolkningen.
Att främja demokrati sägs vara huvudlinjen i svensk utrikespolitik. Om vi tar det på allvar bör det få som konsekvens att krigsmaterielexport till diktaturer förbjuds.
Det borde vara en självklarhet att inte tillåta export till länder där medborgarna inte har inflytande över importen eller till och med riskerar att fängslas om de protesterar mot den.
Tack och lov ser det ut som att demokratin till slut och utan något större stöd från Sverige ändå lyckades, men det får vi tacka tunisierna för och knappast Carl Bildt.