Modellen innebär även ett generellt och obligatoriskt socialförsäkringssystem, som bygger på principen om inkomstbortfall. Den svenska modellen kännetecknas inte minst också av grundläggande välfärd åt alla.
I sin regeringsförklaring 2006 menade Fredrik Reinfeldt att allianspartierna skulle slå vakt om den svenska modellen, om trygga villkor för arbetstagarna, en solidarisk välfärd för alla och minskade klyftor.
I praktiken har den moderatledda regeringen gjort allt annat än att värna om den svenska modellen.
Regeringen har fört en politik som kraftigt har försvagat löntagarnas och fackliga organisationers part på arbetsmarknaden. Genom att höja avgiften för fackligt medlemskap, och därigenom orsaka det största medlemsraset i modern tid, har maktbalansen på arbetsmarknaden rubbats kraftigt till arbetsgivarnas fördel. Genom att chockhöja medlemsavgiften i a-kassan och försvåra villkoren för att kvalificera sig till a-kassa har man tvingat folk ut i försäkringslöshet. Arbetslösa utan försäkring tvingas nu att konkurrera om låglönejobb. Genom regelförändringar i sjukförsäkringssystemet får allt fler människor indragen sjukersättning eller nekas ersättning, trots att de har läkarintyg. Den utsorteringspolitik som regeringen genomfört är inte värdig ett välfärdsland som Sverige.
Alliansregeringen har sänkt skatten med över 100 miljarder kronor under mandatperioden. Det är mer än vad hela äldreomsorgen kostar. 25 000 jobb försvann från välfärden förra året. En alternativ användning av jobbskatteavdraget hade kunnat gå till exempelvis utbildning och forskning där nya tjänster kunde åstadkommits av högskolor och universitet. Kommuner och landsting hade kunnat anställa fler välfärdsarbetare. För kommande mandatperiod har de borgerliga partierna ställt ut skattesänkningslöften om närmare 100 miljarder kronor. Det innebär ytterligare nedskärningar i välfärden även nästa mandatperiod om regeringen får fortsatt förtroende. Vi anser istället att Sverige har råd att betala solidariskt för en gemensam välfärd i framtiden.
I höstens val står vi inför ett vägskäl. Ett samhälle som utmärks av försvagade fackföreningar, låglönejobb, ökade klyftor och försämrad välfärd är inget alternativ. Vi vill se ett Sverige med ökad rättvisa, där trygghet och välfärd åt alla är en självklarhet.
Vi har sett den politik som regeringen för och vilken färdriktning den har. Retoriken säger en sak, verkligheten en annan.