För en tid sedan valde regeringen att avskeda Sidas generaldirektör. Bristande förtroende för Sida:s ledning att genomföra förändringar kring svensk bistånd är anledningen till chefsbytet.
Debatt
Oppositionen ryter om ett misslyckande för regeringens biståndspolitik, men frågan borde ställas om det rimliga i tjänstemännens ovilja att leva upp till de nya riktlinjerna för den svenska biståndspolitiken.
Konflikten mellan Sida och biståndsminister Gunilla Carlsson har varit många och det är ingen hemlighet att ministern velat förändra det svenska biståndet till tjänstemännens förtret. När förslag väcktes om att resultatmäta biståndet fick cheferna helt enkelt nog och ett protestbrev cirkulerades runt på personalens julfest, adresserat till ministern.
Regeringen hoppas nu att den nya ledningen kan få rätsida på de problem som präglat Sida under flera år: Brist på uppföljning av biståndsmedel och ett långvarig underskott av myndighetens interna medel inger föga förtroende för biståndspolitiken i allmänhetens ögon.
Oppositionen menar att regeringens hantering undergräver Sidas arbete och Aftonbladets ledarsida går så långt som att antyda att regeringen, genom att sparka generaldirektören, inte tolererar självständiga tjänstemän. Därmed bekräftas den populära men väldigt missvisande uppfattningen om att regeringen inte får styra sina egna myndigheter.
Det stämmer att ministerstyre, att statsråd detaljstyr myndigheternas verksamhet, är förbjudet enligt svensk grundlag. Men förbudet innebär inte ett frikort för självständiga tjänstemän i den statliga förvaltningen.
Myndigheterna är regeringens förlängda arm och ska verkställa den politik som riksdag fattat beslut om. Detta görs genom regleringsbrev från departement och regeringens utnämningar av generaldirektörer.
Tanken att regeringen inte får styra de egna myndigheterna är ett olyckligt missförstånd mellan förbudet mot ministerstyre och vad regeringen som kollektiv instans kan (och ska) uppdra sina myndigheter att göra.
Att oppositionen och Aftonbladet sammanblandar dessa begrepp vittnar antingen om okunnighet om rollerna mellan politiker och tjänstemän, eller ren populism under oppositionstider. I vilket fall är båda illa för den politiska debatten om relationen mellan regeringen och dess myndigheter.
Politik är att vilja och för stunden ser det ut som att regeringen fått sin vilja igenom gällande biståndspolitiken.
Ett misslyckande?
Ja, men för de "självständiga" tjänstemännen.