Rätt, Ottosson
Norrköping har blivit ett slags centrum för debatt om hur det offentliga Sveriges byråkratiska och politiska överbyggnad skall se ut i framtiden. Först ut var Lars Stjernkvist som tillsammans med landshövdingen Björn Eriksson krävde att landstingen borde avskaffas i sin nuvarande form.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Landstingsrådet Paul Håkansson meddelade ungefär samtidigt att Östgöta landstinget bildat ett slags region med landstingen i Jönköping och Kalmar. Samarbetet mellan dessa tre landsting är i och för sig, sedan länge någorlunda väl utvecklat. Men nu skall landstingens samverkan i hälso- och sjukvårdsfrågor skruvas ytterligare några varv.
Kommunstyrelsens ordförande i Norrköping, Mattias Ottosson har även han armbågat sig in i debatten om hur den organisatoriska kartan skall ritas upp framöver. Ottosson ser helst att länsstyrelsen och därmed landshövdingen avvecklas till förmån för större och muskelstarkare kommuner och regioner. Staten bör i Ottossons vision ägna sig åt övergripande nationell lagstiftning men inte åt "stopplagar" och annat som varje region/kommun själva bör bestämma över. Till skillnad mot Paul Håkansson anser Ottosson däremot att landstingets samarbetstrevare framförallt bör riktas norrut - mot Sörmland och Mälardalen.
<B>FÖ:s ledarsida hyser en generell uppfattning om att den politiska och administrativa överbyggnaden är för stor, tung och dyr i dag. Det finns därför starka skäl för den översyn av den offentliga strukturen som nu utförs av Ansvarskommittén.</B>
Vid sidan av debatten om landsting, regioner och kommuner finns anledning att uppmärksamma den mängd av märkliga statliga verk och "snackmyndigheter" som har bildats under den senaste tiden. Här bör göras en omfattande rensning bland alla de statliga verk som inte har uppenbara och medborgarangelägna myndighetsuppgifter. Statens maktutövning bör - precis som Mattias Ottosson anför - vara rak, tydlig och begränsad till nationell och övergripande lagstiftning.
För att uppnå tydlighet och begränsning i statens samhällsroll är det självklart angeläget att kritiskt pröva de nuvarande länsstyrelsernas och landshövdingarnas framtid. Det skulle onekligen vara märkligt om länsstyrelserna skulle bli kvar vid det gamla när nu landstingen obevekligt utvecklas till större och länsövergripande sjukvårdsregioner.