Rätt men fel, Björklund
Folkpartisten Jan Björklund var mycket aktivistisk som oppositionspolitiker. Som skolminister ångar han på i samma stil. Jag minns inte riktigt hur många utspel han hunnit med under de få månader har haft hand om det skolpolitiska rodret, men i går var det hur som helst dags igen.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Björklunds avsikt är därmed att avskaffa det förbud mot skriftliga omdömen som stiftades av den förra riksdagens socialdemokratiska majoritet. Det tycker jag Björklund gör rätt i.
Det bästa med hans utspel är just det frivilliga upplägget. Jag kan tänka mig att man på ett antal skolor kan se fördelar med att i vissa lägen och situationer lämna skriftliga omdömen till föräldrarna om hur deras barn utvecklas. Den förra riksdagsmajoritetens beröringsskräck inför skrivna meddelanden till föräldrar är yttest märklig. Skolorna bör givetvis ha friheten att själva välja kommunikationsformer med föräldrarna. Det nu gällande förbudet mot allt annat än muntliga utvecklingssamtal är kanske välment. Men det är pedagogiskt kontraproduktivt och det är bra att Björklund nu säger sig vilja avveckla förbudet mot skriftliga omdömen.
Däremot är det obegripligt och osmakligt att skolminister Björklund vill tillåta skolor och kommuner att skicka hem betygsliknande omdömen till småbarnens föräldrar. Varför skall en sjuåring bära hem omdömen där han eller hon är Väl Godkänd eller Icke Godkänd? Vad är det för trams? Här måste Björklund korrigera sig.