Det finns som bekant en oroväckande stor grupp medborgare som med rädsla ser inflyttningen av främmande människor och deras kulturer i vårt land. De främlingsrädda ser Sverige som något stabilt, något stabilt som alltid har varit på ett visst sätt och som så ska förbli för all framtid. Ingenting kan vara mer historielöst och falskt.
Sverige är och har alltid varit ett land i förändring, och väl är det! Vi har alltid varit öppna för nya tankar och kunskaper, vår kultur och vårt språk förändras hela tiden.
Nyheter inlemmas i det gamla och blir en del av vårt kulturarv fortare än vi anar.
De främlingsrädda är ofta islamofobister, de är rädda för att det finns en islamsk plan på att genom invandring i Europa ta över våra länder. De allra flesta muslimer som kommer till Sverige är inte alls medlemmar i någon islamsk komplott mot Europa, de är flyktingar som med sina liv som insats flytt från krig och förtryck. Deras första prioritet är att återvända, inte att stanna kvar här och ta över vårt land.
Om det ändå skulle vara så att det förelåg en islamsk plan på att erövra våra folk ser jag det som ett eko av det förflutna. Den kristna kultur som de främlingsrädda säger sig vilja försvara är ju inte alls genuint svensk. Den är ett resultat av en omfattande, och bitvis mycket aggressiv, kulturimperialism och de tusen år vi levt med kristendomen är en förhållandevis kort period av de 14 000 år vårt land varit befolkat.
Om vi med tiden antar andra grunder för vårt samhällsbygge ser jag det mer som att historien upprepar sig än som en mänsklig och kulturell katastrof.
Det som jag upplever som farligast hos de främlingsrädda är just deras rädsla. Rädda människor blir lätt farliga människor. Vi måste därför ge dem deras trygghet tillbaka och få dem att inse att samhällen alltid förändras, annars går de under.