Privatisering av sjukförsäkringen
Idag skall riksdagen fatta beslut om att privatisera delar av sjukförsäkringens finansiering. Enligt regeringens förslag skall arbetsgivarna i framtiden betala en viss procent av lönesumman för de av sina anställda som är sjuka mer än tre veckor.
Låt oss hoppas att Hans Karlsson har klart för sig riskerna med det nya sjukförslaget. FOTO: SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Regeringens och vänsterns förhoppningar är att den privata finansieringen skall skapa starkare drivkrafter för snabbare rehabilitering och därmed kortare sjukskrivningar. Tanken är nog inte helt tappad bakom en vagn. Riskerna med regeringens förslag skall dock inte underskattas. Såväl småföretagare som kommunala förvaltningar och de medborgare som är lite halvkrassliga kan nämligen komma att råka riktigt illa ut. Ett företag med några få anställda som drabbas av en eller två långstidssjukskrivningar kan få allvarliga likviditetsproblem. Förvaltningarna inom kommuner och landsting tillhör den krets av arbetsplatser som har allra flest långtidssjukskrivna. Privatiseringen av sjukförsäkringen lägger därför stort ekonomiskt ansvar på kommuner och landsting.Arbetssökande människor kan även komma att drabbas om regeringens reform slår snett. Arbetsgivarna kan dra sig för att anställa någon som verkar vara det minsta krasslig och/eller har en oroande sjukdomshistoria. Hälsotester och hälsovillkorade anställningar kommer troligtvis att bli mycket vanligare på arbetsmarknaden.
Det ansvariga statsrådet - arbetsmarknadsminister Hans Karlsson - har givetvis alla dessa risker klara för sig. Ändock går han - med en majoritet av ledamöterna i ryggen - fram till riksdagen med sitt förslag om att delar av sjukförsäkringens finansiering skall privatiseras. Att få ner de otroligt höga kostnaderna för frånvaro från arbetslivet är en utmaning vars upplösning kan visa sig ha stor betydelse för riksdagsvalet 2006. Det förslag som riksdagen idag röstar igenom har fått utstå osedvanligt hård kritik från många håll i samhället. Trots kritiken och trots de stora riskerna så har Göran Persson och Hans Karlsson bestämt sig för att driva igenom förslaget. Denna handlingskraft kan i bästa fall förklaras med att Persson och Karlsson har insikter och kunskaper som kritikerna ännu inte har insett och förstått. Det kan förstås också vara så att dagens reform kan förklaras med en oroande alternativlöshet hos regeringen och dess partners i kanslihuset. Låt oss för småföretagens, kommunernas och de småkrassliga människornas skull hoppas att det är den förstnämnda förklaringen som gäller.