Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Primitiv psykdebatt

Den publika debatten om psykiatrivården är ofta påfallande primitiv och spektakulär. När det alls förekommer någon debatt och diskussion, vill säga.
I normalläget är det tyst som i graven. Det krävs ett mord - "vansinnesdåd" - för att få intresset att blomma upp. Så var fallet med det nyliga polismordet i Nyköping.

Mordet på polismannen, 32-årige Fredrik Widén, i Nyköping har fått intresset för psykdebatten att blomma upp igen. Foto: Anders Wiklund/Scanpix

Mordet på polismannen, 32-årige Fredrik Widén, i Nyköping har fått intresset för psykdebatten att blomma upp igen. Foto: Anders Wiklund/Scanpix

Foto:

Norrköping2007-06-25 06:00
Widar Andersson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den misstänkte förövaren var enligt uppgift patient inom psykiatrin. På ledarsidor i små och stora tidningar har psykiatrin fått ta emot bredsidor av starkt kritiska inlägg. Tendensen i kritiken har varit närmast entydig.
Det som upprört skribenterna är att den misstänkte polismördaren inte var inlåst på en sluten avdelning. Liknande tongångar hörs efter snart sagt varje mord och/eller annat våldsdåd där förövaren uppenbart inte är riktigt frisk.
I efterhand tycks det vara glasklart för alla och envar att förövaren i fråga borde ha legat i spännband och tvångströja istället för att ha ett eget boende.

Skulle psykiatrin ha utvecklats enligt kritikernas önskemål skulle snart tiotusentals människor - i förebyggande syfte - sitta inspärrade och neddrogade på institutioner.

I slutet av 1960-talet såg psykiatrin ut just så. Snudd på 40 000 personer var inlåsta på statliga mentalvårdssjukhus. Sedan dess har en mängd nya läkemedel och behandlingsmetoder lanserats. 1970- och 80-talen var löftesrika för människor med psykiska sjukdomar.
Men tyvärr har den positiva trenden brutits. Slutenvården har avvecklats med i runda slängar två tredjedelar. Men motsvarande investeringar på en tillgänglig och individanpassad öppenvård har inte genomförts.

Utrymmet för berättigad kritik mot den psykiatriska vården är därför stort. Men ingen är hjälpt av smått reaktionära rop på massinterneringar av människor med instabila psyken. För människor med psykiatriska funktionshinder existerar knappt några vårdgarantier.

Tidningen "Sjukhusläkaren" redovisar i sitt senaste nummer resultatet av en undersökning de låtit genomföra.
I Östergötlands landsting finns det t ex knappt sex psykiater per 100 000 innevånare. Och Östergötland är inte sämst. Jämtlands och Värmlands landsting har en ännu klenare bemanning i psykvården.
Det är naturligtvis mer eller mindre omöjligt för ett sådant litet antal medarbetare att kunna garantera tillgänglighet och kvalité i vare sig sluten eller öppenvård för de hjälpsökande patienterna.
Antalet psykiater är inte den enda måttstocken som bör användas. Verksamhetens organisation är mycket viktig. Tillgången på sjuksköterskor och professionella behandlare och de ekonomiska resurserna för att upprätthålla kvalificerade och lättillgängliga öppenvårdsmottagningar, inläggningsavdelningar och stödteam, har mycket stor betydelse. I stora delar av landet är bristerna inom dessa områden tyvärr minst lika stora som när det gäller tillgången på psykiater.
Kritiken bör inte i första hand riktas mot enskilda medarbetare i vården som i trängda lägen måste fatta svåra beslut i enskilda fall. Kritiken och förändringskraven bör ställas till den offentliga psykiatrins ägare och beslutsfattare.