Politisk osäkerhet i Norge
Den tolfte september är det val till stortinget i Norge. Den sittande center/höger-regeringen utmanas av en center/vänster-koalition med arbeiderpartiets (ap) Jens Stoltenberg i spetsen.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I programmet "Holmgång" i norska TV 2 härom kvällen medverkade mannen som är den norska politiska osäkerheten personifierad. Fremskrittspartiets ledare Carl I Hagen är en av Norges mest drivna yrkespolitiker. Hans parti har vuxit och ligger nu stadigt på drygt 20 % i opinionsmätningarna. Därmed är fremskrittspartiet det största partiet efter ap som får ungefär 30 % av väljarstödet i undersökningarna.
För tjugo år sedan var Carl I Hagen en uppstickande och populistisk missnöjespolitiker av klassiskt snitt. fremskrittspartiet byggde sina framgångar på en mix av främlingsfientlighet, kritik av missförhållanden inom äldreomsorgen och sjukvården och en fallenhet för opinionskänsliga och dramatiska utspel i media.
Trots fremskrittspartiets framgångar och storlek har partiet aldrig medverkat i någon regering. De utgör ett helt nödvändigt underlag för den borgerliga regeringens majoritet i stortinget men vare sig den Carl I Hagen eller de traditionellt borgerliga partierna har något intresse av regeringssamverkan.
<B>Högerpartiet och kristelig folkeparti vill inte komma alltför nära Hagen och hans inte helt rumsrena parti. Hagen å sin sida skyr samtidigt det ansvar som följer med ett regeringsuppdrag.</B>
Hans och fremskrittspartiets affärsidé bygger på att vara för allt som opinionen tycker är bra och mot allt som uppfattas vara dåligt. En regering måste emellertid då och då fatta beslut som går emot opinioner och starka lobbygrupper. Hagen vill för allt smör i Småland inte försätta sig i en situation där han och hans parti skulle tvingas att ta en del av ansvaret för impopulära beslut.
Gör fremskrittspartiet ett mycket bra val - vilket inte är omöjligt med tanke på Hagens skicklighet - kan det vara Carl I Hagen som i praktiken avgör vilken koalition som skall få regeringsmakten. Han dominerade debatten i TV-programmet "Holmgång". Även den erkänt skicklige Jens Stoltenberg kom till korta i mötet med fremskrittspartiets ledare. Samtidigt var det uppenbart att Stoltenberg inte kände sig riktigt bekväm i samarbetet med det socialistiska partiets ledare Karin Halvorsson som också medverkade i debatten.
Stoltenberg är en i grunden modern politiker som normalt inte ger så mycket för testuggande socialister. Men sannolikt har ap gjort bedömningen att deras enda chans till framgång är att redan före valet visa att de är ett verkligt alternativ till den hyfsat väl fungerande borgerliga regeringskoalitionen. Men till syvende och sist kan det alltså bli Carl I Hagen som bestämmer