Plus för den som brinner
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Soptunnan hade han sett i ett konsumentprogram i USA. Själv tror han att just soptunnan är en del av hemligheten bakom programmets succé.
Tittarsiffrorna har hela vägen varit lysande. Och tunnan är förstås en smart lösning. På ett enkelt bildmässigt sätt visas att något är riktigt fel och bara förtjänar att gå i soporna.
- Har du någon gång ångrat att du slängt något i tunnan?
- Ja. En gång slängde jag, symboliskt, en människa i tunnan. Visserligen en riktig fähund, men jag ångrade mig.
Sverker Olofsson kom fram till att man inte ska slänga människor i soptunnor.
Inte ens symboliskt. Att vara rättskaffens är en uttalad policy. Intervjuoffren får frågeställningarna i förväg. Att lura dit någon till studion och sedan chocka med nya fakta är inte förenligt med policyn.
Å andra sidan går det inte för den intervjuade att ändra sig när inslaget väl är bandat.
Det finns något präktigt, i meningen rejält, över Plus och Sverker Olofsson. En gammaldags hederlighet. Det viktigaste är inte att ha rätt - utan att göra rätt. Man ska göra rätt för sig. Men kräva sin rätt också.
Man skulle kunna tänka sig att detta är något som inte tilltalar en yngre publik.
Så är det faktiskt inte. Jag känner ungdomar som gillar Plus skarpt.
Och han berättar, lite stolt och överraskad, om möten med ungdomar som känt igen honom.
Någon gång har han känt sig en smula osäker vid ett spontant möte med ett gäng svartklädda med tatueringar och ett halvt stålverk fastnitat i huden. De hälsade glatt på programledaren. Men inte med en vanlig hälsningsfras, utan:
"Ska det vara så här?!"
Programledarens uppfordrande fråga uttalad på västerbottniska som en markör av tillhörighet, en hälsning oss emellan.
De flesta av oss har nog anledning att ibland ställa precis den frågan.
Kanske komma på att det är dags att slänga något i soptunnan. Ifrågasätta. Förändra.
Vad som sipprar genom tv-rutan och som lockar publiken är engagemanget. Det riktiga. Tvättäkta. Det som klarar hur många tvättar som helst.
Den här karln blir förbannad på riktigt när affärsmän försöker lura konsumenter.
- Snabblån med 30 procents ränta borde vara förbjudna, fräser han.
Bortom allt det flamsiga görs det ju också en del engagerad tv.
Som Plus. Och som Janne Josefssons återbesök i gamla avslöjanden. Något mer reflekterande. Självkritisk.
" Gick jag för hårt fram den gången?"
Men lika engagerad. Lika förbannad över det han finner orättvist.
Soptunnan har nog gjort sitt för att göra Plus populärt. Men hemligheten är en programledare som brinner.
Precis det som också gör skillnaden mellan Josefsson och de andra i genren.
Ironiker finns det gott om numera. Men i alla verksamheter gäller det ta vara på dem som brinner. Det var bara det jag ville säga.