Perssons besök i Nordkorea
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett halvt sekel av stenhård kommunistisk diktatur och självpåtagen isolering har gjort Nordkorea till ett av världens fattigaste länder och befolkningen till en av de mest förtryckta. Regimen kan inte se till att alla får äta sig mätta och den utländska hjälpen håller svälten endaste delvis stången. Trots de miserabla förhållandena är avsaknaden av opposition total. Det är inte så märkligt. Grundläggande mänskliga och demokratiska rättigheter saknas helt. En nordkorean får inte ens inneha en radio som kan ta in utländska sändningar, man får inte ringa eller skicka brev utomlands och man kan givetvis inte resa ut från landet. Förtrycket är monumentalt.
<b>Dialog att föredra</b>
Det primära målet för Perssons resa är att få Nordkoreas diktator Kim Jong-Il att återuppta den så kallade solskenspolitiken som Sydkoreas president Kim Dae Jung inledde genom sitt besök i Pyongyang förra året. Samtalen mellan de båda koreanska staterna är det första och nödvändiga steget för att göra en återförening möjlig på lång sikt.
Utsikterna till genombrott är ganska små och succéer mäts i detta sammanhang i mycket små enheter. Perspektivet måste vara decennier snarare än månader. Ändå är det hoppfullt att Göran Persson som representant för EU reser till Nordkorea och för en dialog med ledarna. Alternativet är fortsatt isolering och ökade risker för konfrontation. Mot den bakgrunden är de små små stegen mot något som kan likna försoning och avspänning på den koreanska halvön att föredra.