Persson stämmer i bäcken
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enligt statuterna kan parlamentet säga ja eller nej till hela kommissionen. Men det som nu sker är, enligt statsministern, att ledamöterna i EU-parlamentet tar sig rätten att överpröva vissa medlemsstaters förslag till kommissionärer. Mobiliseringen mot italienaren Buttiglione som tvingade Barroso att dra tillbaks sitt förslag till kommission är därför - enligt Göran Persson - ett steg mot ökad överstatlighet inom EU. Att Persson som socialdemokrat själv argumenterat mot Buttigliones konservativa värderingar skall uppfattas som ett inslag i den idémässiga armbrytningen mellan höger och vänster.
Italiens och alla andra regeringars rätt att självständigt nominera kommissionärer, undermineras dock inte av denna ideologiska debatt.
Statsministerns agerande är främst förebyggande till sin karaktär. Idag är det Buttiglione som kölhalas. I morgon kan det lika gärna vara en progressiv svensk som drabbas av katolska bannbullor.
Göran Perssons kritik är inte utan substans. Å andra sidan kan man hävda att parlamentet även i fallet Buttiglione håller sig inom sina ramar.
Hade omröstningen blivit av i onsdags hade faktiskt hela kommissionen fällts. Skillnaden mot förra gången kommissionen röstades bort av parlamentet består enbart i att underkännandet denna gång hade motiverats av att delar av kommissionens helhet i parlamentets ögon inte gjorde den arbetsduglig.
Under trycket från parlamentet kommer nu vissa medlemsländer att förhoppningsvis föreslå andra och bättre kommissionärer. Parlamentets agerande då Barroso kommer upp med sin nya kommission kommer slutligen att avgöra om Perssons varningar för överstatlighet hade fog för sig.