Sveriges pensionssystem är statsfinansiellt stabilt. Systemets politiska stabilitet ifrågasätts emellertid i OECD:s rapport "Pensions at a Glance 2011" som kom häromveckan.
Rapporten tvivlar på att systemet kommer att vara politiskt hållbart när pensionskullarna växer dramatiskt och pensionsnivåerna successivt blir lägre.
Frågan om finansiellt stabila pensionssystem också kan ge tillräckligt höga pensioner är viktig och behöver diskuteras mer utförligt. Också den nyvalde S-ledaren Håkan Juholt tog upp frågan i sitt jungfrutal: "Nog för att pensionssystemet är omvittnat samhällsekonomiskt robust, men det tycks för många grupper - inte minst för löntagare och tjänstemän som inte orkar jobba till 65 år, vara privatekonomiskt alltför svagt. "
Håkan Juholt har tagit upp ett problem som allt fler ser. För många människor ser pensionen ut att bli för låg.
Jag hoppas att den debatt som nu kommer blir fokuserad på konkreta lösningar. Ännu saknas det i den politiska dialogen förslag om vad man ska göra åt problemet. En sak står dock klart, det är inte ett politiskt alternativ att göra den allmänna pensionen mer generös finansierat med högre skatter. Den nya S-ledningen har för sin del gjort klart att det inte är aktuellt att "höja skatteintaget". Inte heller regeringspartierna förordar ett högre skattetryck.
OECD drar slutsatsen att: "om allmänna pensioner riskerar att bli otillräckliga följer påtryckningar för ad hoc-höjningar av pensioner eller andra kompletterande förmåner för att förebygga fattigdom bland äldre". Det beskriver väl den svenska situationen efter finanskrisen häromåret. När pensionsutbetalningarna för första gången sjönk kom omedelbart krav på skattesänkningar för pensionärer. Det är mycket politiskt svårt att låta pensionerna röra sig nedåt, även i kristider.
Höjd pensionsålder kommer inte som enda åtgärd kunna säkra de framtida pensionerna i Sverige. Vi vet också att även om många kan tänka sig att arbeta efter 65 så är det också många som inte kan eller vill det. Det är uppenbart att tjänstepensioner och eget sparande kommer vara nödvändiga komplement till den allmänna pensionen om livet efter arbetslivet ska bli som de flesta svenskar har tänkt sig. För att citera OECD: "I det långa perspektivet är ett diversifierat pensionssystem - med en mix av offentliga och privata åtgärder - inte bara den mest realistiska utan även den bästa lösningen".
Därmed inte sagt att eget sparande är det enda som krävs. Ett seniorvänligt arbetsliv, lägre etableringsålder på arbetsmarknaden och ett gynnsamt ekonomiskt klimat är viktiga komponenter. Men för att uppnå pensioner som vid sidan av statsfinansiell stabilitet också kan uppvisa social och politisk hållbarhet, krävs att offentliga och privata insatser drar åt samma håll.
För svenska politiker räcker det inte att balansera pensionsbudgeten: Man måste även balansera väljarnas förväntningar.
Pensionsöverenskommelsen behöver ligga fast och pensioner ska så långt som möjligt vara förutsägbara. Detta måste politikerna ta ansvar för. Att tydligare förklara det stora ansvar som den enskilde numera har för sin pension, vore en god start.