Pensionen följer inte lönerna utan med ett avdrag varje år med 1,6 procent. Pensionssystemet går med stora underskott, som blev extra stora genom att saten lagt beslag på 258 miljarder av pengar i AP-fonden. "Bromsen" har varit tillslagen i fjol och i år och sänkt pensionerna kraftigt. Pensionärerna betalar högre skatt än de som kan jobba.
Pensionärerna är därför sedan länge en starkt eftersatt grupp i samhället. Enbart under de första tio åren av 2000-talet ökade lönerna med 37 procent, men pensionerna med bara en tredjedel så mycket, 12 procent.
En vecka in i augusti föll börsen kraftigt. Efter ännu en vecka blev det ett ytterligare ras. Experterna tror att den stora nedgången av konjunkturen blir långvarig. Kommuner och landsting befarar att skatteintäkterna minskar med miljarder, och detaljhandeln räknar med att antalet anställda kommer att minska.
Det femte jobbskatteavdraget har skjutits på framtiden. Pensionärerna får inte heller den lilla skatteminskning som de har utlovats. Bromsen kommer att slå till på nytt och sänka pensionerna både för dem som nu är pensionärer och för dem som kommer att bli det. Klyftan mellan pensionärer och löntagare kommer att öka ytterligare.
Det är därför ytterst förvånande att pensionsmyndighetens generaldirektör Katrin Westling Palm, på en fråga i SvD12/8 efter det första stora börsfallet, "Hur oroliga behöver vi vara?" svarade "Inte alls egentligen".
En viktig fråga i politiken är jobbskatteavdragen. De fyra som hittills har inrättats betalades med lånade pengar. De har varje år kostat närmare 100 miljarder, och ger dem som haft turen och förmågan att kunna jobba en extra månadslön varje år. De som har det sämst - de flesta av de 1,7 miljonerna pensionärer, de cirka en halv miljonerna arbetslösa och de sjuka - får inga jobbavdrag.
Jobbskatteavdragen påstås leda till flera jobb. De som får en extra månadslön får råd att öka sin konsumtion, vilket ger flera jobb om detta sker inom landet och inte vid utlandsresor och köp av utlandstillverkade varor. Men många av dem som redan har jobb resonerar nog i stället så: "Så bra, då kan jag jobba mindre utan att min standard blir sämre." Nettoeffekten kanske därför till med blir mindre jobb.
Om pengarna i stället hade satsats på investeringar och bättre underhåll av järnvägar och annan infrastruktur, hade det blivit många nya jobb. Åtgärderna hade dessutom lett till besående nytta. Enligt banverket tar det 20 år innan järnvägarna fungerar normalt efter den vanskötsel som har skett på grund av för låg medelstilldelning, som har lett till att tågen ofta ställts in eller försenats kraftigt.
När arbetslösheten nu riskerar att öka, måste det överskott som finns i statsfinanserna satsas på investeringar, som ger jobb, och inte på skattesänkningar. Ordning och reda i statens finanser och lägre skatt får inte längre vara de enda målen, utan Sverige måste också hållas i gång.
Om både pensionerna och jobbskatteavdragen råder det delade meningar mellan de båda partiblocken. S och V vill se över pensionssystemet, medan allianspartierna motsätter sig detta. Om ingenting görs är risken är stor att den uppgift som fanns i tidningen Riksdag & Departement 15/10 2010 "Dagens unga riskerar att bli fattigpensionärer" blir verklighet.